The relevance of the Aristotelian concept of phronesis--practical wisdom--for medicine and medical ethics has been much debated during the last two decades. This paper attempts to show how Aristotle's practical philosophy was of central importance to Hans-Georg Gadamer and to the development of his philosophical hermeneutics, and how, accordingly, the concept of phronesis will be central to a Gadamerian hermeneutics of medicine. If medical practice is conceived of as an interpretative meeting between doctor and patient with the aim of restoring the health of the latter, then phronesis is the mark of the good physician, who through interpretation comes to know the best thing to do for this particular patient at this particular time. The potential fruitfulness of this hermeneutical appropriation of phronesis for the field of medical ethics is also discussed. The concept can be (and has been) used in critiques of the conceptualization of bioethics as the application of principle-based theory to clinical situations, since Aristotle's point is exactly that problems of praxis cannot be approached in this way. It can also point the way for alternative forms of medical ethics, such as virtue ethics or a phenomenological and hermeneutical ethics. The latter alternative would have to address the phenomena of health and the good life as issues for medical practice. It would also have to map out in detail the terrain of the medical meeting and the acts of interpretation through which phronesis is exercised.

När läkare och andra som arbetar i vården möter sina patienter står de inför den svåra uppgiften att försöka förstå och hjälpa människor som lider på många olika sätt och av många olika anledningar. Detta är ett tolkningsarbete som kräver stor kunskap och erfarenhet av lyssnandets konst. I tider av tilltagande biologisering är det viktigt att peka på hur sjukdomen rymmer många olika dimensioner. Den sjuka människan lever i ett samhälle och en kultur som präglar hennes upplevelser. Kropp, tanke och känsla är sammanvävda i livet med sjukdomen. Sjukdomar är berättelser på samma gång som de är fysiologiska tillstånd. Utifrån fenomenologin och hermeneutiken, två besläktade filosofiska tanketraditioner, tillhandahåller författaren teorier om sjukdomars natur och mötet med den sjuka människan som kastar nytt ljus över den medicinska praktiken. De förankras i den kliniska vardagen genom fallbeskrivningar om personer med ett vitt spektrum av vanliga tillstånd och sjukdomar: utmattningsdepression, influensa, diabetes, huvudvärk, prostatacancer, ryggproblem, posttraumatiskt stressyndrom och hjärnblödning. Boken är framför allt avsedd att användas på läkarutbildningen i kurser i patientkommunikation och i medicinens filosofi och etik. Den är även av intresse inom andra vårdutbildningar och för alla som vill veta mer om sjukdomars mening, ett ämne som blir mer och mer aktuellt i vår samhällsdebatt.