The making of a cultural historical exhibition usually involves the collaboration of two categories of professionals: the curator, in charge of the exhibition content, and the designer. From these positions, representing content and form, the team is in charge of cooperating towards a shared goal – the exhibition – which is the spatial expression of ideas.

This MA thesis is based on my work experience as a designer of cultural historical exhibitions. By means of situations where my perspective collided with that of the museum curators’, I examine our different concepts on a number of issues: the meaning of an exhibition; the process; and the perception of what our respective roles are. Since the experiences that I am concerned with were acquired some time ago, the collisions are laid out in the thesis as a dialog between me and a partly fictional colleague. Apart from my experiences of exhibition production I also link the discussion to an analysis of two exhibitions that I visited while writing the thesis: Sápmi at Nordiska Museet in Stockholm and Everything You Can Think of is True – the dish ran away with the spoon shown at the Royal Library in Copenhagen (Det Kongelige Bibliotek).

The curator and the designer often represent diverging views of the exhibition medium. In my work experience, a central aspect of these different viewpoints has been represented by the role and use of authentic artifacts in the exhibition. In the thesis I examine the use of such artifacts from the point of view of their ability to communicate to viewers and the possibilities I have as a designer to mould them into expressions in the exhibition. From this practical phenomenological design horizon and I take the museological critique of Gundula Adolfsson, Eilean Hooper-Greenhill, Camilla Mordhorst and Kitte Wagner further, and argue that the conventional use of authentic artifacts can inhibit the development of the exhibition medium. With the theoretical support of relational aesthetics in contemporary art installations I continue to discuss the concept of an exhibition as a language and a construction, and how it relates to reality.

The thesis concludes with a normative section where I, with the aid of a cultural semiotic perspective, propose a process for the two perspectives of form and content to be intertwined. I further examine what the consequences of such a convergence of interests could imply for the perspectives of both curator and designer, and for the production of exhibitions.

Det här är en bok om praktisk kunskap i äldreomsorg. Boken inleds med sju reflekterande berättelser skrivna av omsorgspersonal om dilemman de möter i sitt arbete. Dilemman i den mening som ges i texterna är svårbedömda situationer där det inte finns några enkla lösningar och där författaren själv är involverad som handlande aktör. Under flera års tid samarbetade vi lärare och forskare vid Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola i en serie vidareutbildningar med anställda i äldreomsorgen i Huddinge kommun. De flesta var undersköterskor eller vårdbiträden som inte tidigare kommit i kontakt med högre utbildning, men deltog gjorde också arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor, administratörer och en enhetschef. Deltagarna kom från ett brett spektrum av verksamheter; korttidshem, dagvård, gruppboende, ålderdomshem och hemtjänst.

Att uppmärksamma och undersöka praktisk kunskap är att rikta blicken mot handlingar med kraft att göra skillnad i enskilda människors vardag. Praktisk kunskap kommer ur de erfarenheter vi gör i livet och hur vi förhåller oss till och ansvarar för dem. Det är kunnande som bottnar, och som utvecklingsarbeten och omtankar kan ta avstamp i. Praktisk kunskap äger rum i ett specifikt sammanhang och uttrycks i handling. Ett av de språk som kan förflytta den till andra rum är berättelsen. Genom berättelser och exempel som gestaltar kan handlingskunskap och erfarenhet bli synlig och reflekteras till nytta för de handlande personerna själva, men också för andra som bryr sig om och vill lära av erfarenheter från äldreomsorg. Ur de enskilda exemplen kan vi förstå och se nya saker i vår egen praktik, men också få syn på det allmängiltiga. Men alla berättelser har inte denna kraft bara för att de är berättelser. Att reflektera över berättelser om handlingssituationer på ett sätt som blir meningsfullt förutsätter ett blottläggande av den egna erfarenheten med dess brister och möjligheter som kräver mod, men också ödmjukhet.

Inom den moderna hermeneutiska filosofin har begreppet bildning fått en ny och kritisk aktualitet. Det betecknar inte längre bara besittningen av ett kulturarv utan handlar mer om att tänka den process varigenom en individ formas i mötet med det främmande. I bildningsprocessen träder människan ut ur det egna och utsätter sig för det nyas prövning. Därigenom blir också det egna främmandegjort. Genom mötet med det allmänna formas i bildningsprocessen en unik individ och person. Det filosofiska begreppet »person« är intimt länkat till bildningstanken. Begreppen »person« och »bildning« är båda också mötesplatser för filosofi och teologi, eftersom bildning ursprungligen förknippades med att formas till Guds avbild. I åtta nyskrivna bidrag belyser bokens författare hur frågan om bildning och person formulerats hos bland andra Kant, Kierkegaard, Nietzsche och Heidegger, och pekar vidare mot vad ett kritiskt bildningsbegrepp kan betyda i dag.

Att i galopp flyga fram över ängen, att med svettpärlorna droppandes i pannan med gemensamma krafter få timmerlasset över sjön eller att som 8-åring för första gången få upp hästens hov och kratsa den med en splitterny hovkrats – detta är bara några bilder av det mångfacetterade kunskapsfältet mellan människa och häst som undersöks i antologin Kentauren. Om interaktion mellan häst och människa.

Den här boken beskriver och analyserar den praktiska kunskapen mellan häst och människa i ett humanistiskt och tolkande perspektiv. I de olika bidragen får vi möta ridlärarens, filosofens, idéhistorikerns, mimarens, etnobiologens, häst-dressörens och terapeutens berättelser om vad det är som händer i interaktionen mellan häst och människa och hur denna kan begreppsliggöras.

The distinction between the secular and the sacred or holy seems at first to constitute a definitive line, the establishment of which also defines Western modernity. Yet this apparently strict demarcation is today not only questioned, but also increasingly difficult to maintain. In order to understand and conceptualize what is happening in the intersection between religion, politics, and aesthetics, we need to rethink the very meaning of the sacred in its full ambiguity, to explore again in thinking the vicissitudes and possibilities of this complex phenomenon, and to learn to move more freely through the category itself.

The book contains contributions by researchers from many different fields, philosophers, theologians, political scientists, and literary historians, who also comment on each other. It establishes new connections and trajectories for mapping and understanding the nature and meaning of the sacred both as a social, an aesthetic, and a religious phenomenon.

The last two decades have witnessed a rising interest from philosophers in the phenomenological, hermeneutic, and continental tradition in questions concerning religion, religious experience, and the relation between faith and reason. The essays in this volume, written by philosophers, theologians, and religious scholars engage in a dialogue concerning these new frontiers. They retrace the earliest roots of phenomenological reflection on religion in the work of Husserl, Heidegger, and Stein, and they address contemporary debates, not least the much discussed "theological turn" in phenomenology, in the work of Marion, Derrida, and Henry. Among the themes treated are transcendence and immanence, immensity, prayer, and the messianic. The essays trace new paths and open up questions of relevance for all those interested in what it means to think religion from a philosophical position today.

Jonna Bornemark holds a PhD in philosophy and is a lecturer and researcher at Södertörn University

Hans Ruin is professor in philosophy at Södertörn University

Eros manifests itself in multiple ways: as tragic eros and philosophical eros, as love, sexuality, seduction, care, desire, and friendship. Eros both defines us as beings and dislocates our existence. It breaks down our certitudes about selfhood and otherness, familiarity and strangeness. This volume gathers together contributions toward a phenomenological understanding of eros. The first part examines eros in relation to ancient philosophy and religion, the second part examines eros in relation to modern phenomenology. The analyses presented show how the question of eros brings us to the core of philosophy. Questions of time, desire, embodiment, intersubjectivity, and perception are all implicated in the phenomenology of eros.

Denna antologi handlar om dilemman i polisens arbetsvardag. Den innehåller sju berättelser om svåra, komplexa och problematiska situationer där mötet med andra människor är centralt. I sådana situationer krävs ett upparbetat och välreflekterat omdöme. Det kan röra ett viktigt ögonblick i ett ingripande, i en utredning eller i ett förhör. Ofta är det den typen av omdöme som är avgörande för vad som skiljer ett dåligt, ordinärt, gott eller superbt polisarbete.

Det goda omdömet kan inte läras in teoretiskt utan växer fram med erfarenhet och vana. Det kan också uppövas via reflektion och dialog. De som medverkar i denna antologi har prövat ett sätt att utbyta kunskap som bygger på reflektion, skrivande och kollektivt samtal. Denna processkrivande metod ligger till grund för berättelserna.

Författarna har deltagit i pilotprojektet Kunskapsutbyte inom polisorganisationen som pågått mellan 2006 och 2007. Projektet har genomförts i samverkan mellan Polishögskolan, Polismyndigheten i Stockholm och Södertörns högskola.