With the case of Sweden as its focus, this article contributes to the research on state–Islam relations in Europe. From a comparative European perspective, it demonstrates that Sweden departs from what is generally presented as the common pattern when it comes to when, how and why state-Islam relations were first established. Previous theorising on this topic, primarily connected with Jonathan Laurence’s seminal work on state–Islam relations in Europe, argues that such relations follow two phases, namely (1) Embassy Islam (1960–1990) and (2) the institutionalisation of domestic relations with (national) Muslim Councils (1990-onwards). Our conclusion, however, is that Sweden skipped the first phase and went directly to the second in the mid-1970s. This, we argue, can be explained as the (unplanned) result of a general change in church–state relations in Sweden.

Erik Johan Stagnelius är för Sverige vad Shelley och Keats är för England, vad Hölderlin och Novalis är för Tyskland – den svenska romantikens mörka stjärna.

I Näktergalen tecknar Simon Sorgenfrei en kort biografi över Stagnelius, från den ljusa barndomen på Öland till den tidiga döden i ett uthyrningsrum på Södermalm i Stockholm. Erik Johan Stagnelius blev 29 år gammal. Han var ensam. Ingen närvarade vid hans begravning. Men kort efter hans död hyllades han som ett geni. I dag räknas han som en av de främsta poeter det svenska språket äger.

Boken fungerar som en introduktion till de tankevärldar som influerade Stagnelius; den grekiska mytologin, den idealistiska filosofin och den gnostiska spekulationen. Men Näktergalen är främst en personlig läsning av Stagnelius författarskap, där två teman framträder: hågkomst och hemlängtan.

This article analyses the social media activity of Swedish Salafi missionaries in the light of theories about influencer marketing and branding. Making use of source material from the Instagram accounts of the preacher Anas Khalifa and the preachers Abdulwadud Frank, Abdullah as-Sueidi, and Moosa Assal, the last three of whom are associated with the organisation Islam.nu, this article investigates how social media can be used as tools for missionary endeavours, how Salafism might be branded on Instagram, and how religious authority and authenticity are fashioned online.

Vid förra sekelskiftet flyttade en man vid namn Ebrahim Umerkajeff till Stockholm och länge levde han där som landets enda muslim. Han kom till Sverige som ung fattig äventyrare men blev med tiden en framgångsrik affärsman med våning på Östermalm och butik på Birger Jarlsgatan. 1930 fick han sällskap av familjen Arhan från Turkiet och när ytterligare muslimska familjer kom som flyktingar under andra världskriget hjälpte Ebrahim dem till rätta. Det är dessa människor, Sveriges första muslimer, som står i centrum i den här boken.

Men här finns också en större berättelse om det svenska 1900-talet. När Ebrahim Umerkajeff kom till Stockholm hade landet drygt fem miljoner invånare. Av dem var 99,7 procent medlemmar i Svenska kyrkan och bara 35 000 invånare var födda utomlands, nästan alla i grannländerna. Idag är tjugo procent av alla människor som bor i Sverige födda någon annanstans, och från att ha uppfattats som något fjärran och exotiskt är islam Sveriges näst största religion. Under 1900-talet utvecklades också Sverige till världens mest sekulariserade land, där religionen kom att betyda allt mindre för människor. Samtidigt har det genom en rad politiska beslut och ideologiska skiften blivit Europas mest mångreligiösa land.

"De kommer att vara annorlunda svenskar" sade Olof Palme i ett ofta citerat jultal. "De kommer alltid att vara präglade av vad de lämnat bakom sig på vägen till Sverige. De kommer både att värna sin egenart och vara del i den svenska gemenskapen."

Ebrahim Umerkajeff och de första muslimerna är början på den berättelsen, berättelsen om hur Sverige blev ett invandrarland.

Hösten 2020 genomförde den danske politikern Rasmus Paludan och den svenske konstnären Dan Parks islamkritiska manifestationer i Malmö och Stockholm. Under dessa manifestationer skändandes exemplar av Koranen på allmän plats. I Malmö möttes detta med våldsamma protester. Men dessa prövningar bidrog också till att i alla fall tillfälligt stärka banden mellan polisen och de muslimska trossamfund man samarbetade med för att lugna ner stämningarna. Signaler kom också om att det stärkte tilliten till polisen bland boende i de områden där manifestationerna hölls. Rapporten fokuserar på polisens erfarenheter av samverkansarbete i samband med dessa manifestationer och efterföljande protester.

In this chapter, Susanne Olsson, Simon Sorgenfrei, and Jonas Svensson analyse some of the narratives presented by one of the most prominent Swedish Salafi online forums: Islam.nu. While advocating a non-violent, inward-looking interpretation, puritan Salafists clearly still separate the in-group from the out-group. By using two different case studies, examining the narratives presented in relation to COVID-19 as well as the issue of gender roles, the chapter probes into the possible tension between the Salafi ideology and existing norms and expectations within the liberal democratic society of Sweden. While clearly expressing ideals that deviate from some of the more mainstream views within Swedish society, the authors highlight that it is clear from the cases examined that the surrounding society indeed does affect the narratives presented. For example, one of the cases show that the group seeks to promote a “positive” image of Islam in relation to gender issues, and that the narratives presented are adjusted according to the values of the mainstream society. While perhaps not constituting a threat to society, the authors still highlight that the decision of some organisations and public agencies to cooperate with puritan Salafists entails certain risks. These collaborations run the risk of giving legitimacy to conservative groups that promote undemocratic values, which might endanger the rights and freedoms of certain individuals.