sh.sePublikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 28 av 28
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • harvard-anglia-ruskin-university
  • apa-old-doi-prefix.csl
  • sodertorns-hogskola-harvard.csl
  • sodertorns-hogskola-oxford.csl
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Att se med uppmärksamhet: Iris Murdoch2023Ingår i: Litterär kalender 2023 / [ed] Magnus Halldin, Stockholm: Norstedts Förlag, 2023, s. 13-Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 2.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Borgerlig kulturpolitik2023Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 3Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    I den magnifika ”Så mycket längtan på så liten yta” för Karl Ove Knausgård ett resonemang om hur konstverk utgör punkter i ett system av olika koordinater: en viss plats, en viss tid, en viss människa.Ju längre tid som passerat sedan ett verk tillkom, desto mindre betydelse får det individuella me­dan den kulturella epok i vilken kons­ten skapats framträder med större tydlighet. Boken handlar om den norske konstnären Edvard Munch. Men som vanligt när Knausgård skriver så vidgas ämnet framför läsarens ögon; konsten blir också del av allt det som finns ibland oss och i samtal om det vi brukar kalla tidsandan.

    Knausgård observerar att värderingar och begrepp, som är både tidsbundna och övergående, ofta omedvetet uppfattas som oföränderligt sanna av oss som omfamnar dem. Hans tankebana kan ap­pliceras på hur vi bedömer konst, men också hur vi ser på samhället i stort, och politiken. Det finns helt enkelt en rad underliggande föreställningar som dominerar och blir rådande i en spe­cifik tid, men som vid ett eller annat tillfälle i histo­rien kommer att tappa kraft och brytas av mot nya sanningar om konsten, samhället och människan.

    Jag påminns om Knausgårds betraktelser när jag läser Karin Svanberg-Sjövalls hoppingivande artikel ”Dags att tänka nytt” om den nya borgerliga kulturpolitiken (Axess nr 2/23). Statssekreterare Svanberg-Sjövall menar att den gamla ordningen – här innefattas kulturpolitik förd från såväl höger som vänster – behöver utmanas och presenterar fem exempelteser som stöd för sitt resonemang. Från min horisont fångar hennes idéer om en ny borgerlig kulturpolitik ett subtilt men påtagligt paradigmskifte i tidsandan.

  • 3.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Den gåtfulla2023Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 4Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    För ett par år sedan kom Agneta Pleijels roman Dubbelporträtt, en fri fantasi om mötet mellan den österrikiske konstnären och författaren Oscar Kokoschka och deckardrottningen Agatha Christie. Bokens nerv ligger i och dess konflikt kretsar kring hur Kokoschka kontrakterats av Christies familj för att måla ett porträtt av henne. Uppdraget har han tagit på sig motvilligt men efter de första avvaktande mötena utvecklas ett samtal, och en udda vänskap.

  • 4.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Din stund på jorden2022Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 5Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    God konst krymper distansen mellan jaget och omvärlden. Den exponerar och åskådliggör men lovar inget.

  • 5.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Hoten mot den öppna akademin2022Ingår i: Skör demokrati: Det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning / [ed] Sten Widmalm; Thomas Persson, stockholm: Fri tanke förlag , 2022, s. 63-87Kapitel i bok, del av antologi (Refereegranskat)
    Abstract [sv]

    Föreliggande essä tematiserar hur vetenskapen och dess institutioner (universitet, undervisning och forskning) hotas av olika krafter och tendenser i samtiden. De hot som identifieras är riktade mot flera av akademins traditionella kvaliteter, som att tänka och diskutera genom samarbete och konkurrens - en förutsättning för den dialektik som är oundgänglig i det öppna akademiska samtalet.

    Jag förespråkar inte en avskild akademisk sfär, utan snarare en dialog mellan akademi och omgivande samhälle som i högre grad än i dag sker på akademins villkor. Vi går oroväckande snabbt mot en utveckling där vi i stället för att tänka tillsammans tycker som individer. Här har akademin och forskarsamhället ett egenansvar i att stanna upp och självkritiskt resonera med sig själva, kolleger och studenter för att tydliggöra bevekelsegrunder, samt värna den egna intressesfären. Konflikt enligt den logik sociala medier skapat är vansklig för vetenskapssamhället att träda in i, och essän kommer att ge exempel på varför. Faran i att komplexa begrepp transformeras till tomma honnörsord som urholkar den akademiska praktiken diskuteras också. I essäns avslutning poängteras behovet av att skapa medborgerlig tillit och tolerans genom mödosamt och långsiktigt arbete i gemensamma institutioner. 

  • 6.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Kreativ spekulation: recension av två gruppbiografier2022Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 5Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    The Women Are Up to Something. How Elizabeth Anscombe, Philippa Foot, Mary Midgley, and Iris Murdoch Revolutionized Ethics handlar om dessa fyra kvinnors kritik av, och alternativ till, den manligt kodade analytiska filosofin i Oxford under 1940- och 50-talen. Lipscombe vill skapa ett gemensamt narrativ för fyra disparata filosofiska temperament där karaktärsdragen ändå framträder. Boken växlar mellan ambitionen att vara en syntetiserande filosofisk historieskrivning och levnadsteckning. Metoden är delvis briljant även om resultatet blir en smula ojämnt.

    Metaphysical Animals. How Four Women Brought Philosophy Back to Life är skriven av Clare Mac Cumhaill och Rachael Wiseman. De har skrivit intensivt under pandemin och färdigställt biografin när Storbritannien stängde ner stora delar av samhället. Boken är trots detta gedigen, men ibland för detaljrik, och författarna använder ett grepp där de introducerar Elizabeth Anscombe, Philippa Foot, Mary Midgley och Iris Murdoch som skådespelare på en imaginär scen. Ofta fungerar det väldigt väl, som i personliga möten där Cumhaill och Wiseman lyckas förena liv och glöd med stringens. Tidvis blir det tablåartat med ett stilistiskt veligt intryck som följd; det är som om författarna inte kan bestämma sig för om bokens grundbetoning ska vara underhållande, informativ eller gestaltande.

    Anscombe, Foot, Murdoch och Midgley blev framstående filosofer med Oxford som bas och var födda strax efter första världskriget. Båda böckerna placerar läsaren i en särpräglad universitetskontext, i ett krigshärjat Europa som inte ligger så förfärligt långt bort i tiden men där ändå så mycket var annorlunda mot nu. Några enstaka college i Oxford antog kvinnor som studenter (Oxford hade börjat ut­examinera kvinnor 1920), stolsprofessorer gjorde karriärvägarna få, världskrigen förflyttade människor över hela den europeiska kontinenten där studiekamrater försvann, kärleksrelationer ebbade ut och många människor fick fly eller sätta livet till. Kvinnlig rösträtt infördes 1918 i Storbritannien, den banbrytande essän Ett eget rum av Virginia Woolf publicerades 1929 och världskrigen med militärtjänstgöring för männen skapade ett nytt utrymme för extraordinärt begåvade kvinnor att examineras i utbildningar med målet att forma en akademisk karriär. Plötsligt uppstod en historisk öppning för fler kvinnor att ta plats i de intellektuella akademiska miljöer som dittills alltid varit vikta för män.

  • 7.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Låt oss förföras2022Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 9Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    I en tid då det så kallade kulturkriget mest består av meta­debatter och där kampen om marginalen är så attraktiv att även den som innehar den politiska makten helst framställer sig som underdog behöver en borgerlighet i maktposition skilja mellan signalpolitik och långsiktiga reformer som kan göra skillnad. Om förslaget med kanon syftar till att använda konsten som förevändning för didaktisk polityr av något ”svenskt” görs kulturen till ett redskap med en given uppgift. Att på förhand peka ut vad konsten ska förevisa i sin kanonisering talar emot idén om konstens autonomi och del av det existentiella tänkandet.

    En återkommande kritik, legitimt understödd av stora delar av högern, under åren av röd-grönt maktinnehav har varit ett missnöje med politiseringen av institutionerna. Särskilt ­tidigare ­kulturminister Alice Bah Kuhnke anklagades för att gå vilse i normkritik och postkoloniala perspektiv i sin styrning av museer och hur villkoren för det svenska litteraturstödet skulle utformas. Risken finns att en lika stark ideologisk övertygelse fast från högerhåll om vad konsten och institutionerna är till för börjar smyga sig in i kanondebatten om den används som nationellt rättesnöre snarare än ett sätt att samla ihop och presentera kvalitetskultur för kommande generationer.

    Den stora vinsten med en nationell kanon är att den har potential att rikta välbehövligt politiskt ljus på kultur, inte minst läsning. Konst och litteratur – avsiktliga och essentiella tekniker som människor har brukat i alla tider för att väcka känslor och försöka förstå världen – kräver mängdträning för att kunna avkodas och tolkas. Skolinspektionens rapport ”Läsfrämjande arbete i grundskolan” visar att det läsfrämjande arbetet ofta sker på initiativ av enskilda lärare och att insatserna avtar ju äldre eleverna blir. Unga människor som lämnar skolan idag har helt enkelt läst för lite. För få har fått möjlighet att förföras av och bli uppfyllda av andras liv, historiska omständigheter och erfarenheter. Kanske kan större intresse för en kanon, tillsammans med ansenliga krav och resurser, ändra på den saken.

    En annan möjlig positiv aspekt av kanondiskussionen är att fokus flyttas från samtidens tröttsamma upptagenhet av författaren som varumärke. Böckers värde härleds allt för ofta idag till vem som skrivit dem: litteratur har i stor utsträckning blivit en handelsvara som ska personpaketeras. Med en kanon på plats föds en, måhända idealistisk, förhoppning om att litteraturens kärna, texten, kan få större utrymme genom diskussioner om August Strindbergs stilistiska kluvenhet eller Hjalmar Söderbergs romantiska intrigsättning.

    Effekterna av en viss politik blir nästan alltid begripliga först i efterhand, och absolut visshet om vad en kanon skulle leda till är ett luftslott. Icke desto mindre lever vi alla i distraktionens tidevarv och om en kanon lyckas förflytta fler unga läsare närmare den uppslukande öppenhet inför världen som litteratur erbjuder så är det värt ett försök. En kanon bör skapas för att elever i delad erfarenhet av litterära upplevelser kan utveckla och förfina den uppmärksamma blick god litteratur kräver. Varken mer, eller mindre, än så.

  • 8.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola.
    Det kanske är för sent2021Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 3Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Om akademin inte lyckas härbärgera och hantera konflikter i enlighet med den interna, prövande ordning som är vetenskapens signum kommer manöverutrymmet för statlig politisk styrning att utvidgas ytterligare.

    Hur väl akademin kan värja sig mot politisk klåfingrighet avgörs av vetenskapssystemets robusthet, inte av antalet mediala fixstjärnor som sjunger forskningens lov.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 9.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Kvinnolivets predikament: recension av Gillian Gill Virginia Woolf and the Women who Shaped her World2021Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 1Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Att påstå att sekundärlitteraturen, dokumentärerna, essäerna om och porträtten av författaren Virginia Woolf (1882–1941) är omfattande är ett understatement.Det finns en rad biografier av skiftande kvalitet där hennes liv gestaltas, äktenskapet med Leonard Woolf synas, relationen till systern Vanessa Bell dissekeras. På universiteten och i kultursfären är hon ständigt aktuell:­ nya analyser av hennes intrikata, svävande modernistiska prosa skrivs i strid ström och filmer, inspirerade av romanerna, produceras.

    Woolfs feministiska klarsyn, särskilt hur sakligt hon naglar fast kvinnolivets predikament i Ett eget rum (1929) och hennes reflekterande i dagboksform, har bidragit till att flickrumsdrömmar kunnat förvandlas till realistisk målmedvetenhet. Tillsammans med den mytomspunna tillvaron i den informella kretsen av intellektuella i Blomsburygruppen, depressionerna och slutligen självmordet har den emblematiska funktion som Woolf har fått i den kulturella offentligheten befästs och utvidgats ytterligare. Hon har nått kultstatus, även om det låter litet för hetsigt givet den fridfulla framtoning som präglar de många svartvita fotografierna av hennes ansikte som bevarats. Woolf var en färgstark pionjär i sin tid och blev en projektions­yta för frigörelse i vår, en fantasifull realist som fann äventyret i kärleksaffären med Vita Sackville-West. En oerhört begåvad och formstark författare var Woolf, men samtidigt en tvivlande konstnär. Hon är överanvänd och alltjämt en gåta. Hur ska nya böcker om en sådan skapande kvinna skrivas?

    Gillian Gill tycks vara övertygad om att ett pedantiskt framlagt källmaterial räcker för att imponera på Woolfentusiaster och andra möjliga läsare. Redan i förordet till Virginia Woolf and the Women who Shaped her World finns en alldeles för intim intonation som låter oss förstå att Gill, en disputerad akademiker som främst riktat in sig på att skriva biografier, kommer att inviga oss alla i nya kunskaper om de kvinnor som omgav och präglade Woolfs liv och författarskap. Det är stora anspråk och oroväckande sådana eftersom de flesta goda forskare och författare förmedlar sig via originella tankegångar och nya upptäckter, inte genom att på förhand avisera att de är värda beundran.

    Kapitlet ”High Society” är talande för Gillian Gills tillvägagångssätt. Med hög skvallerfaktor och detaljerade interiörbeskrivningar berättas vilka som passerar olika gods och gårdar (Woburn Abbey!, Badminton House!) under Woolfs mormors levnadstid i början av 1800-talet. Det hela påminner lite om den samtida författaren Jane Austens presentationer av potentiella gemåler och de lantliga dynastiernas ansvar och samtidigt hårda krav på dekorum. Skillnaden är att i en roman finns en intrig och ofta också en konflikt som ska illustrera ett moraliskt dilemma eller en utsatt situation. I Gills framställning saknas en intresseväckande disposition som möjliggör en riktning för hennes argumentationslinje. Istället blandas information som stånkats fram vid någon arkivsittning med omdömen av typen ”som jag redan har konstaterat, Pattlekvinnorna var modiga och smarta” (återigen, opassande intimisering). Det historiska släktnarrativet bryts och istället riktas strålkastarljuset mot Gills övertygelser.

    ”Gill pekar ut den tunna linjen mellan allvar och skämt i Bloomsburygruppens jargong, underbyggd av elitistiska idéer om utvaldhet där internt bifall trumfade omgivningens värderingar.”Samtidigt är de inledande kapitlens redogörelser för kvinnor och skeenden i Woolfs närhet så knappologiska att de blir ovidkommande för en bredare läsekrets. Intrycket blir att Gillian Gill vill skriva om Woolf av eget intresse och att just denna faktavinkel på det biografiska saknas – därför en bok. Om luckor fortfarande behöver fyllas inom genren Woolf-biografier så krävs mer än kunskapsutfyllnad. Framförallt hade Gill kunnat fundera över relationen mellan läsintresse och innehåll i de inledande kapitlen, snarare än att släktträdet i sig är betydelsebärande för att förstå en litterär verksamhet.

    Virginia Woolfs författarskap är fyllt av stadsvandringar och London intar en särställning. Förra året publicerades Square Haunting. Five Writers in London Between the Wars av Francesca Wade. Den behandlar Woolfs aktiviteter inte minst runt det egenstartade förlaget Hogarth Press, under ett års tid, på torget Mecklenburgh mellan första och andra världskriget. Ett skarpt utsnitt i tiden sätter ramarna för Woolfs funktion i boken.

    I boken Promenader i Virginia Woolfs London (2014) knyter litteraturprofessor Lisbeth Larsson några utvalda romaner till specifika platser i huvudstaden. Romanen Mrs Dalloway (1925) utspelas till stor del i fashionabla Westminster, Natt och Dag (1919) uppehåller sig vid The Strand, som exempel. Larsson har skrivit en av de bästa böckerna om Woolfs prosa, tycker jag – synd att Gillian Gill inte kunnat läsa den i svenskt original eftersom de delvis delar samma feministiskt tolkande ram och teoretiska impuls. Larsson illustrerar hur kön och tid – diskrepansen mellan klocktid och upplevelsetid – hänger samman med kategorierna staden, platsen och rummet för att nästan lösas upp i den sista romanen Vågorna (1931).

    Varken Wade eller Larsson nöjer sig med omfångsrikt stoff eller forskarens nödvändiga sittfläsk, utan de har på sina egna vis en osjälvisk blick på författaren Virginia Woolf. Att berätta nytt med förnuft och känsla också om en mycket väldokumenterad och produktiv författare som Woolf går sålunda utmärkt, men det krävs en analytisk skärpa, en förmåga att sålla som jag saknar hos Gill.

    Det blir bättre, stilistiskt och innehållsmässigt, i del fyra som handlar om Bloomsburygruppen. I denna krets av samhällskritiker ingick bland andra (förutom Woolf och hennes make) författarna E M Forster och Lytton Strachey, ekonomen John Maynard Keynes, Dora Carrington, som var konstnärinna, och Virginias syster Vanessa Bell med make Clive.­ Om Bloomsburygruppen finns också mycket skrivet. Kommenterande material och mer iscensättande texter nuddar gärna en romantiserad bild av hur ett alternativt sätt att leva för dem som ingick i kretsen kunde te sig. För anglofila trädgårdsentusiaster och kollektivnostalgiker står deras gemensamma bostad Charleston, i Sussex, välbevarad och öppen för besökare – den kulturella institutionaliseringen av det antikonformistiska, bohemiska är i sig mycket intressant att utforska.

    Gill följer som bekant ett spår och skådar efter den specifikt kvinnliga erfarenheten. I de senare kapitlen skriver hon medryckande och, såvitt jag kan förstå, också välfunnet om kvinnans situation i förhållande till homosexualitet i den lite vidare Bloomsbury-kretsen, vars medlemmar ofta hade en studentbakgrund från Cambridge. Gillian Gill poängterar att den sömlösa övergången (med bistånd från attityder och vanor från akademiska miljöer) i umgänge mellan homosexuella män och homosocialitet i diverse klubbar sällan ifrågasattes, och att hemlighetsmakeriet var stort. Kvinnor betraktades som intellektuellt ointressanta, medan grader av närhet mellan män – särskilt sexuell, ibland ofrivillig – ansågs spännande också av heterosexuella män. Det förekom övergrepp och Gill pekar ut den tunna linjen mellan allvar och skämt i Bloomsbury­gruppens jargong, underbyggd av elitistiska idéer om utvaldhet där internt bifall trumfade omgivningens värderingar. Skenäktenskapet mellan Keynes och den ryska ballerinan Lydia Lopokova kunde genomföras i full vetskap om vad som försiggick bakom lyckta dörrar i en tid präglad av viktoriansk samhällsmoral och privat dekadens.

  • 10.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    När allt var i rörelse: Dansare, konstnärer, älskare. Ballets Suédois 1920–1925 (Arvinius + Orfeus)2021Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 5Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Den gripande utställningen Om ni inte gillar det kan ni dra åt helvete. Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet i Stockholm har just avslutats. På grund av pandemin kunde färre besökare än planerat ta del av den. Som tur är finns det en välskriven och detaljerad utställningskatalog kvar att inspireras av. Därtill har museet gett ut en antologi med bidrag av forskare från många discipliner, Dansare, konstnärer, älskare. Ballets Suédois 1920–1925 (Arvinius + Orfeus).

    Bakgrunden till utställningen är hundraårsjubileet av Svenska baletten, som grundades runt år 1920, i en tid av rörelse och förvandling. Första världskrigets slut gav upphov till experimentlusta. Bakom baletten fanns två människors konstnärliga vision och kärlek till varandra: Jean Börlin (1893–1930) och Rolf de Maré (1888–1964).

    Börlin skrevs i unga år in i Operans balett­elevskola eftersom sång, dans och musicerande var hans passion. Idag skulle han beskrivas som queer. Konstvetaren John Potvin påpekar att det finlemmade hos Börlin blev en projektionsyta för beundran och förskräckelse. Rolf de Maré kom från en av Sveriges mest förmögna släkter och hade från födseln en förväntan på sig om att förvalta och driva jordbruket Hildesborg, som han ärvt av sina morföräldrar Walther och Wilhelmina von Hallwyl.

    Via en gemensam bekant, konstnären Nils Dardel, lärde Börlin och de Maré känna varandra. Mötet blev startpunkten för ett intensivt och storslaget samarbete. Det fanns en kärlekshistoria också, som fick ett abrupt slut men ledde till livslång vänskap. Deras förhållande gav Börlin en trygghet som möjliggjorde att han vågade tacka nej till att arbeta på Operan i Stockholm och istället gå sin egen väg som dansare.

    Vid den här tiden var operabaletten i Stockholm gammalmodig, dansarna fick mest agera statister. En rysk stjärnkoreo­graf, Michel Fokine, engagerades för att modernisera dansen. Breddningen låg i tiden, i Paris hade balett som konstform fått ett uppsving. Ryska baletten, som drevs av Serge Diaghilew, bjöd på färg, nya uttryck, sensualism och skapade rubriker i hela Europa. Var det möjligt att vara så modern inom den klassiska baletten utan att det blev en ny konstform?

    Under ett år, 1920, skapade Jean Börlin i ett kreativt flow koreografier till nio nya balettverk i helt olika stilar. Inspirationen kom i huvudsak från Ryska baletten och det faktum att man bytte verksamhetsplats till just Paris. Europeiskt, modernt, klassiskt, med inslag av svensk folklore blandades i en brokig repertoar där man dansade pas de deux, spelade komedi och gav uttryck för dadaism och expressionism. Under de kommande fem åren uppförde kompaniet totalt 26 stycken egna produktioner där samtidsinfluenserna var centrala.

    Konsthistorikern Charlotta Nordström beskriver balettens samarbete med modernistiska konstnärer och oviljan att acceptera en hierarkisk rangordning av olika konstformer. Uppsättningarna kom ofta att kallas tableaux vivants (levande tavlor) för sina direkta referenser till bildkons­ten och i det rikt illustrerade materialet som hon lyfter fram förefaller sambanden mellan dekorationsskisserna och baletterna både genomtänkta och våghalsiga.

    Balettens produktioner var genreöverskridande. Under åren växte kritiken mot att det saknades dans i baletterna. Slående är också frånvaron av det skrivna ordet i arbetsmetoden. Man formulerade aldrig något konstnärligt manifest. Svenska baletten arbetade intuitivt och gav andra konstnärer både stor frihet och mycket pengar för artistiskt förverkligande.

  • 11.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Satt på undantag: Folkhemmets styvbarn: Humanioras legitimitet i svensk kunskapspolitik 1935–19802021Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 2Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Det är fullt möjligt att främja och sympatisera med humanistisk forskning men ändå ifrågasätta reflexmässiga sanningar om dess uppgift. I den nyutkomna avhandlingen Folkhemmets styvbarn: Humanioras legitimitet i svensk kunskapspolitik 1935–1980 diskuterar idéhistorikern Hampus Östh Gustafsson humanioras plats i samhället och kunskapspolitiken under en händelserik period för högre utbildning. Boken borrar i en rad frågor och är ett gott exempel på hur en undersökning kan förena tradition och förnyelse. Den stödjer sig på och tar spjärn mot redan etablerad kunskap men ställer kritiska frågor om uttryck som humanister ibland använder slentrianmässigt. På en rad områden invänder Östh Gustafsson välgörande mot de beskrivningar som skapats om humaniora, ibland av humanisterna själva.

    Humanioras position i det svenska välfärdssamhället utmanades redan före 1960- och 70-talens vänsterradikalisering och den nyliberala våg som svepte över universiteten mot seklets slut. Avhandlingen analyserar retoriken om ”humanioras kris” som präglat senaste decenniers debatter. Under 1930- och 40-talen förknippades naturvetenskaperna med socialistisk politik och marxism, medan humaniora associerades till ett borgerligt samhälle. Ur ett internationellt och historiskt perspektiv har humanistiska ämnen på universitetet framstått som mer politiskt konservativa, emellanåt kopplade till den nationalistiska motupplysningen, till skillnad från samhällsvetenskaperna som allierat sig med upplysningens politiskt progressiva krafter. Själva legitimitetsfrågan för humaniora och kunskapspolitiska debatter sorterar Östh Gustafsson på ett smidigt sätt, men det är vad som uppstår där emellan och vad som glider undan som suggererar.

  • 12.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Fem frihetskämpar vid Mecklenburgh Square: Under strecket2020Ingår i: Svenska Dagbladet, ISSN 1101-2412, artikel-id 2020-05-24Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 13.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Meritokrati och demokrati: amerikanska universitet mellan två ideal2020Ingår i: Idéernas USA: Vår tids ideologier / [ed] Kurt Almqvist; PJ Anders Linder, Stockholm: Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål , 2020, s. 21-31Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Trots olikheter delar den globala universitetsvärlden teoretiska strömningar och akademiska implementeringar av samhällsfrågor. Universitet världen över, både som idé och fysisk plats, blir gärna blir en lättanvänd men mångtydig yta för kulturkamp, ideologiska konfrontationer eller politiserade konfliktlinjer. Nya begrepp som ”mikroaggressioner” (eller det i svensk debatt ofta använda uttrycket ”hot och hat”) och ”trygga rum” (initiativ till att skydda studenter från det som uppfattas som obehagligt) har etablerats snabbt i samtidens vokabulär. Därför är det betydelsefullt att ha ett öga på utvecklingen på amerikanska universitet också från ett svenskt perspektiv då händelser där kan utgöra föraningar om förändringar i vardande.

  • 14. Hallberg, Anna Victoria
    Resan till Toscana blev ett sätt att hitta hem2020Ingår i: Svenska dagbladet, ISSN 1101-2412, nr 13 januari, s. 22-Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 15.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Vänstern och postkolonialismen2020Ingår i: Vänsterns idéer: Vår tids ideologier / [ed] P J Anders Linder, Stockholm: Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål , 2020Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 16.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Ädla lögner: Sanningssökande och relativism2020Ingår i: Oumbärliga samtal: Humaniora och samhällsvetenskap i svensk offentlig debatt / [ed] Johannes Heuman, Jenni Sandström och Sten Widmalm, Göteborg: Daidalos, 2020, s. 93-119Kapitel i bok, del av antologi (Refereegranskat)
  • 17.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Översättarens förändrade roll: recension avhandling i litteraturvetenskap, Claes Wahlin "Att anlita översättning"2020Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 9Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 18.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande.
    Att visa sitt rätta jag: recension av Carl-Göran Heidegren "Livsmöjligheter"2019Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 9Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 19.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola.
    Dags för en motrörelse2019Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 9Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Under en längre tid har humanistisk ämnesfördjupning på universiteten fått konkurrens av olika sorters post-teorier och tvärvetenskapliga perspektiv. Historisk tonvikt och poetik har i många fall ersatts av humanistisk teoribildning. Humanioras roll har allt oftare blivit att ifrågasätta och granska ”sanningar” och applicera kritiska perspektiv. Händelserna vid Skolverket illustrerar två fenomen som har de humanistiska disciplinernas expansion och förändring som underlag. Å ena sidan dekonstruktionen av makt, kön, sanningsanspråk och historieskrivning som nu tar sig uttryck i kursplanerna. Å andra sidan vad som kan ske när post-teorin vandrar ut från universiteten och in på myndigheter och därmed berövas sitt välbehövliga sammanhang. Inom ramen för det akademiska samtalet kan ståndpunkter dras för långt men det existerar en kritisk massa som utgör motvikt. Ett universitet förmedlar inte till skillnad från många andra myndigheter rekommendationer eller entydiga resultat – lärosäten består av heterogena forskarröster. Den intellektuella kultur som finns vid universiteten är väsensskild från myndighetsarbete. 

    När kritiska perspektiv institutionaliseras och får frodas utan korrektiv i form av akademisk granskning förvandlas infallsvinklar lätt till sanningar. Post-teorins förtjänster och intellektuella bidrag bör inte förväxlas med förmågan att få saker uträttade enligt övertygelse

  • 20.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola.
    Hotet mot humaniora kommer inifrån2019Bok (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Vetenskaplig relevans anses ofta avhängig förmågan att leverera handfasta fakta. Vad innebär det för forskningsfält som inte ens sysslar med evidens? Och är det av godo att humanister tävlar om att få lösa politiskt formulerade samhällsutmaningar?

  • 21. Hallberg, Anna Victoria
    Musen i tunnelbanan: Iris Murdoch, som i år skulle ha fyllt 100, var både filosof och författare. Hennes filosofi formulerades kanske bäst i hennes romaner.2019Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, nr 4, s. 58-61Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 22. Hallberg, Anna Victoria
    Toni Morrison stöpte om de svartas Amerika2019Ingår i: Svenska dagbladet, ISSN 1101-2412, nr 8 augusti, s. 24-Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 23.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola.
    Elitism som nytta: om humaniora och bildning i den svenska akademin2018Rapport (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

  • 24.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola.
    Låt föremålen tala2018Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, Axess, nr 5Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Det Sverige behöver är kulturmecenater och en blick riktad mot tingen. Våra lämningar och kulturella stilleben är på samma gång häpnadsväckande och kunskapsintensiva. Vi måste ha en kulturpolitik för det eviga.

  • 25.
    Hallberg, Anna Victoria
    Södertörns högskola.
    Rampfeber2018Ingår i: Axess, ISSN 1651-0941, Axess, nr 9Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    För några år sedan läste jag boken Tyst. De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns (2013) av den amerikanska juristen och författaren Susan Cain. Där diskuteras varför introversion, liksom de näraliggande egenskaperna känslighet, allvarsamhet och blyghet, har blivit ett andra klassens personlighetsdrag. Det extroverta idealet, som hon menar är förhärskande i västvärlden, bygger på värderingar om att den ideala människan är sällskaplig och trivs i strålkastarljuset. Att agera socialt dominant är numera liktydigt med att vara framgångsrik.

    Susan Cains iakttagelser får en fördjupad betydelse i anslutning till begreppet ”det offentliga samtalet”. Hur påverkas samtalen i offentligheten om det tvärsäkra sättet att prata bedöms som mer sympatiskt än det trevande, trots att det inte finns någon bevisad korrelation mellan bestämda svar och goda idéer? Att framföra tydliga budskap med självförtroende har blivit det förväntade sättet att vara på, för att få offentligt genomslag. En mer försynt inställning uppfattas som socialt osäker och lite problematisk eftersom det modesta – till skillnad från det omedelbara – kan behöva tolkas.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 26.
    Hallberg, Anna Victoria
    Örebro universitet.
    Moral Philosophy and Novel Writing as Aspects of a Single Struggle: Iris Murdoch’s Hybrid Novels2011Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This investigation pursues a thesis, namely that moral philosopher and novelist Iris Murdoch was a writer of hybrid novels. Murdoch’s novels are hybrid constructions where she tries to make reflections on moral intuitions discernible and experienced within the novels’ own “system”. The “philosophical novel” states ideas from an external point of view and uses art for illustration. A governing idea for this thesis is that Murdoch’s literature makes ideas visible. In order to suggest, argue for, and develop such line of reasoning, the investigation is structured in the following way: The first section presents the premises, the aim of the study, and which material and research questions that will guide us. We meet Murdoch’s novels, ideas, and philosophic accent in four “encounters”. It is suggested that we could look at Murdoch’s novels from a double viewpoint that combines two levels: aesthetic appreciation and reflection.Chapter one seeks to discuss Murdoch’s interpretation of and debt to Plato. In particular, Plato’s Cave metaphor is seen as a clue to Murdoch’s view of moral life as a pilgrimage from appearance to reality. It is argued that Murdoch’s broad approach to moral philosophy can be perceived in the hybrid novel form.Chapter two outlines the research and comments on Murdoch as a philosophical novelist. This chapter presents the main disputes within the Murdoch-field and explores its background. The controversy is described with the intention to find a new position that focuses less on the influence of philosophical discourse on the novelistic practise and more on Murdoch’s use of the two levels of aesthetic experience and ideas on the nature of vision in moral life.In the third and fourth chapters the novels Under the Net (1954) and The Sea, The Sea (1978) are investigated. Motif, epiphany, plot, non-speech, and other functional devices that are meaningful for the detection and “confirmation” of the hybrid novel are given attention. Issues of how the protagonists of both novels progress from “fallible” to “seeing”, is put in direct relation to Murdoch’s idea of how the moral pilgrim moves from “appearance” to “reality”. A look at compositional structures that signal the literary norm and how the texts prepare the reader to experience the pattern of “from fallible to seeing” leads to the conclusion that the hybrid novel exhibits a range of qualities that stir moral intuitions. These intuitions are what moral philosophy should be all about, from Murdoch’s viewpoint. As help to reach these conclusions, ideas from both Wittgenstein and exponents of his philosophy are used.The final chapter is also the epilogue: it deals with concluding reflections on what has been argued as well as potential new areas to investigate.

  • 27. Hallberg, Anna Victoria
    Generality and Particularity: Philosophical Pictures and Unclassifiable Images2009Konferensbidrag (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    My aim today is to capture and contrast a philosophic and a novelistic image that Murdoch provides for regeneration. The arrangement at the moment requires cutting it short, so I am only touching upon the intricate making of pictures, play with master images, and different uses of the same image in philosophy and in a novel that is a distinguishing characteristic in Murdoch’s artistic and philosophic vision. The occurrence of the mouse constitutes a kind of floating prologue – a pre-understanding – for this paper’s continuation, that we could all have in mind and which I shall return to. But there is a complex set of issues about the types of frames that surround reflections on the relationship between Murdoch’s philosophy and her fiction. Before discussing what is distinctive about Murdoch’s use of images – both and respectively as a philosopher and novelist – I would like to direct attention to what people talk about when they talk about the issue of literature and philosophy in Murdoch’s authorship. I am, somewhat cautiously, interested in presenting a rudimentary overview of what kinds of combinations and linkages that are focused, and if there are differences between theoretic viewpoints and practicality. The idea that I would like to test in this paper, a separation of theory and practise, is done for purposes of clarification and because there is a general scepticism from my viewpoint regarding usage of source material.

    A separation between theory and practise will also include reflections on what I have suggested in this paper’s title – the generality of philosophy and the particularity of literature.

  • 28.
    Hallberg, Anna Victoria
    Stockholms universitet.
    Vad är en läsare?: Om Toni Morrisons BELOVED och begreppet "response-ability"2003Ingår i: Tidskrift för litteraturvetenskap, ISSN 1104-0556, E-ISSN 2001-094X, nr 1/2, s. 5-32Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
1 - 28 av 28
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • harvard-anglia-ruskin-university
  • apa-old-doi-prefix.csl
  • sodertorns-hogskola-harvard.csl
  • sodertorns-hogskola-oxford.csl
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf