What makes a good father? Ideals and practices in late socialist Russia This article investigates fatherhood ideals and practices in late Soviet Russia, 1960–1989. For the theoretical basis, dominant ideals on masculinity and fatherhood have been derived from the rich but predominantly Western research literature of the past three decades. These are used as guiding tools in examining the research material for this study: the monthly magazine Semia i shkola. Zhurnal dlia roditelei (Family and School; Journal for Parents) and eleven in-depth interviews with men in Russia on their memories of fatherhood in the 1960s–1980s. The research questions are: What did the ideal image of fatherhood look like in this period? What remembered practices do respondents communicate in interviews, and how do these relate to dominant public/official ideals of the time? Are there differences in the emphasis on various aspects of fatherhood ideals/practices between public discourses and the accounts given by these men? The interview narratives yield a multifaceted picture, with both coinciding and contradictory representations of the respondents’ ideal images, on the one hand, and remembered practices, on the other. Possible explanations are then discussed. In conclusion, Soviet Russian fatherhood is tentatively contextualized within the framework of research results on Western fatherhood.
Aksel V. Carlsen arbetade som forskare vid Institutet för internationella arbetarrörelsen under de två sista decennierna av den sovjetiska eran. I boken IMRD – min arbejdsplads i Moskva berättar han om kollegor, forskningsprojekt och den komplicerade relationen som institutet hade till den politiska regimen i det auktoritära sovjetsystemet. Ett intrikat nätverk mellan ”sextitalisterna”, som strävade efter socialistiska reformer av systemet, och de toppstyrda rigida politiska maktstrukturerna omgav och definierade IMRD:s verksamhet.
Putins Ryssland är en antologi om den moderna politiska och ekonomiska utvecklingen i landet. Regimens utveckling i alltmer auktoritär riktning och näringslivets oförmåga att ta sig ur en ensidig inriktning på råvaruproduktion är några ämnen som belyses, liksom interaktionen mellan en alltmer offensiv säkerhetspolitik och de ekonomiska sanktionerna från väst som en följd av aggressionen mot stater i det nära utlandet.
Drawing on cross-national public opinion surveys from the spring of 2014, this article analyses popular support for democracy in the three Baltic states – more specifically the attitudinal differences between the ethnic majorities and the Russian-speaking minorities in Estonia, Latvia and Lithuania. It assesses the democratic political culture of the three countries 25 years after the fall of communism in Europe, 10 years after EU membership, a few years after the global financial crisis, and in the midst of the recent Russian–Ukrainian crisis. The data demonstrate widespread public dissatisfaction with democracy throughout the region, especially in Latvia, the country hardest hit by the crisis in 2008–2009. As a rule, the Russian-speaking minorities in the three Baltic states tend to be more critical of democracy than ethnic Estonians, Latvians and Lithuanians.
This article is about the Feminist Anti-War Resistance (FAS), a network of activists within and outside Russia united in their support for LGBTQ+ rights and ready to resist the patriarchy and the Russian war on Ukraine. The article explores FAS’s ideas and tactics of activism.
Janet M. Hartley gir i The Volga: a History of Russia’s Greatest River en översikt över Volgas kulturhistoria. Geir Pollens Volga: en russisk reise är en vindlande flodresa med många exkurser i tid och rum. Lena Jonsons Volga och det inre Ryssland är en statsvetares resa längs samma flod med skarpa analyser av den osäkra geopolitiska situationen i den multinationella Ryska federationen av år 2022.
1989 – The Year That Transformed Europe
Thomas Lundén (Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning (CBEES), Södertörns högskola) reviews 1989 – Året som endret Europa (1989 – The Year That Transformed Europe) written by Per Anders Madsen.
In this article, the historical roots and philosophical premises of post-communist transitology, that rose to prominence during the 1990s, are critically contextualized and analyzed from the point of view of intellectual history and political philosophy, paying attention to the development of the concept of time, and also of history, development, evolution, progress, revolution, and acceleration. The idea about regime change is accordingly reconstructed and traced through the political philosophy of Greek antiquity, the Renaissance, the Enlightenment, as well as in biological thought and debate of the 19th century, in the modernization theories of the 1950s and in 1970s and 80s “transitology” dealing with Southern Europe and Latin-America. The analysis takes it point of departure in a comparison between post-communist transitology and cold war sovietology and critically assesses implications of teleology, chronocentrism and ethnocentrism.
The aim of this article is to examine the reasons behind the growing popularity ofgated communities in Poland by applying cultural, institutional and economic explanationsin the Polish context. The empirical material consists of interviews, newspaperarticles, legal acts concerning housing, official documents and a questionnaire. Thedivide between the public and private spheres is central to the explanatory model, andit is argued that it is this that has played a central role in the emergence and popularityof gated forms of housing in Poland. The introduction of a market economy and subsequentsocio-economic inequalities has resulted in specific forms of individual strategiesregarding housing preferences. It is suggested here that this specific form ofindividualism, connected with institutional shortcomings, cultural legacies and thepresent housing market, is reflected in the enclosed and private living spaces of today’s Poles.
Många forskare skriver om en »conservative turn» – ett konservativt skifte – som den viktigaste förändringen i Rysslands inrikes- och utrikespolitik sedan 2000. Detta skifte karakteriseras av en negativ inställning mot utländskt inflytande och en strategi inriktad på att bevara den egna identiteten som betraktas som en motsats till andra länder, särskilt i västvärlden. En av de främsta aktörerna i detta konservativa skifte är den ryska ortodoxa kyrkan, som inte bara försöker öka den ortodoxa kyrkans ställning som en viktig del av den »ryska» identiteten i Ryssland utan också sprider sina konservativa värderingar under benämningen »ryska värderingar» utanför Ryssland, särskilt i de länder där den ortodoxa tron är starkast. I detta sammanhang är den kristna ortodoxa tron en viktig del som skiljer de ryska värderingar man propagerar för från övriga värderingar. Konservativa värderingar som sprids av den ryska ortodoxa kyrkan påverkar för övrigt lagstiftningen vad beträffar handlingar som kan kränka »troendes känslor». Till följd av det formas dagens ryska kulturpolitik i stor utsträckning av inflytandet från de konservativa värderingar som stöds av både kyrkan och staten