Syftet med denna uppsats är att erhålla en fördjupad förståelse för de karaktäristiska drag som användare upplever att vinylskivan har i en tid av digitala strömningstjänster. Därför har två frågeställningar formulerats som behandlar vilka kvaliteter som användare tillskriver mediet och vilka praktiker som de upplever är relaterade till det.

Det teoretiska ramverket som underbygger denna uppsats är främst Jay David Bolters och Richard Grusins (1999) remedieringsteori och tanken om att medier står i en dialektisk relation till varandra och att det gör att vi tillskriver dem olika kvaliteter. Tillkommer gör även, bland andra, John Durham Peters och Eric W. Rothenbuhlers (1997), Lee Marshalls (2014) och Steve Jones och Martin Sorgers (2011) teoretiserande av vinylskivan och tillhörande praktiker.

Den metod som ligger till grund för studien är den kvalitativa forskningsintervjun. Tre intervjuer har genomförts med olika användare. I intervjuerna framkom det att användarna stakar ut vinylskivans kvaliteter genom att kontrastera den mot digitala medier. Bland dessa framkom att vinylskivan upplevs ha ett mer levande och intimt ljud och som tillsammans med det stora fysiska formatet erbjuder en audiovisuell upplevelse. Vinylskivan upplevs som ett helhetskoncept med en trippel historicitet som refererar till produktionsögonblicket, dess eget åldrande och dess föregående ägare. De praktiker som användarna upplever att vinylskivan bjuder in till var dels ett aktivt samlande och dels en njutningsfylld interaktion med grammofonen där själva medieringen bejakas.