Metaphors and their use as a rethorical vehicle are examined. Two texts, one in Chinese and one in Swedish, are compared and analyzed to determine the extent to which the associations they create successfully capture the author's intent. Seecondarily, a shift from the assumptions that rhetorical analyses often assume (read: antiquity and Aristotles) to a more abstract internal human platform is suggested. Neurological and cognitive research is cited in support of this shift.

The essay examines the question: How can metaphoric contribute to conveying the communicator's intention? By comparing metaphorics used by an historical Chinese rhetor with those used by a contemporary Swedish rhetor. In the former, Zuozhuan describes how Ji Zha commented on Shijing in 770-430 BCE. In the latter, Johan af Donner defends himself in court in 2010. The study culminates in recommendations for a more poetic approach to metaphor.

Utgångspunkten för föreliggande uppsats är att undersöka metaforik. Syftet med studien är att undersöka användningen av metaforen som ett retoriskt medel, i ett kinesiskt exempel och i ett svenskt exempel, och att jämföra dem, samt att resonera kring vilka associationsfält dessa skapar och om de är framgångsrika eller inte. Sekundärt är det också uppsatsens syfte att föreslå en förflyttning av den plattform retoriska analyser ofta utgår ifrån (läs antiken och Aristoteles) till en mer abstrakt inre mänsklig plattform. Studien tar stöd i neurologisk och kognitiv forskning i detta.

Uppsatsens frågeställning är: Hur kan metaforik bidra till förståelse för avsändarens intention? Studien jämför metaforer som används av en retor i en tidig kinesisk situation; Zuozhuan berättar om hur Ji Zha kommenterade Shijing, 770-430 f.v.t. och en retor från en svensk nutida situation; Johan af Donner försvarar sig i tingsrätten 2010. Studien mynnar ut i rekommendationer till ett mer poetiskt förhållningssätt till metaforik.