I Kärlek per korrespondens söker historikern Christina Douglas utifrån två pars förlovningsbrev inte bara kunskap om utan även förståelse för hur det under andra hälften aa under 1800-talet kunde te sig att initiera, konstruera och leva inom en kärleksrelation. Vi får följa de två paren Erik och Sophia och Hanna och Harald från att drömmen om en kärleksrelation uppkom, genom förlovningsntiden och fram till bröllopet.

Det är kärlekens existentiella aspekter som befinner sig i blickfånget, upplevelsen av att älska och att vara älskad samt mötet mellan den upplevelsen och då gängse föreställningar om kärlek och äktenskap.

Därutöver lyfter ­Douglas fram den betydelse breven hade i de båda parens relationer, inte minst genom att visa på brevets möjligheter att lösa upp såväl tid som rum och därmed fungera som en mötesplats för älskande.