Sammanfattning av studien
Efter Förintelsen har explicit judehat blivit socialt och politiskt oacceptabelt i väst. Detta har medfört att samtida antisemitism ofta uttrycks kodat genom begrepp som ”sionister”, ”globalister”, ”Soros” eller ”Rothschild” samt genom förnekelse eller relativisering av Förintelsen. Dagens mätinstrument är dock främst konstruerade för att fånga okodade antisemitiska attityder riktade mot kategorin ”judar.” Syftet med denna studie är att bidra till en kritisk diskussion om huruvida de enkätundersökningar som idag används för att mäta antisemitism är utformade på ett tillförlitligt sätt.
Detta görs genom att undersöka om graden av instämmande med antisemitiska påståenden påverkas av huruvida de riktas mot ”judar” eller ”sionister”, samt i vilken utsträckning så kallad social önskvärdhetsbias – tendensen att anpassa sig till rådande sociala och politiska normer – påverkar enkätundersökningar om antisemitiska attityder.
Tillvägagångssätt
Studien undersöker två förhandsregistrerade hypoteser:
(H1) Människor är mindre villiga att uttrycka stöd för antisemitiska påståenden när sådana är riktade mot ”judar”, jämfört med när samma påståenden är riktade mot ”sionister”
(H2) När social önskvärdhetsbias kontrolleras för, finns det inget statistiskt stöd för att terminologi (”judar” vs. ”sionister”) påverkar graden av instämmande med ett antisemitiskt påstående.
I linje med litteratur och centrala definitioner av antisemitism, definierar vi antisionism som antisemitisk när den i sina olika uttryck använder sig av etablerade antisemitiska föreställningar och stereotyper. Annorlunda uttryckt: när ”sionisten” framställs som en ondskefull, lömsk, manipulativ, hämndlysten, maktgirig och konspirerande karaktär, blir antisionismen också antisemitisk genom att stereotypiseringen hämtar näring ur etablerade antisemitiska föreställningar.
Studien består av två experiment och bygger på nationellt representativa urval i USA, Storbritannien och Sverige. Delstudie 1 är ett enkätexperiment, där respondenter randomiserades till två olika betingelser: anti-judisk eller antisionistisk. Respondenterna exponerades för sju påståenden som speglar klassiska antisemitiska föreställningar, både rasistiska stereotyper och konspirationsteorier om judar. Påståendena var identiska mellan betingelserna förutom variation i termerna ”Judar” (anti-judiska betingelsen) respektive ”Sionister” (antisionistiska betingelsen).
I delstudie 2 genomfördes ett listexperiment för att kontrollera för det sociala önskvärdhetsbias kopplat till kategorin ”judar” som nämnts tidigare. I detta experiment randomiserades deltagarna till en av tre experimentella betingelser: (a) kontrollgrupp, (b) anti-judisk och (c) antisionistisk. Vid samtliga tre betingelser fick deltagarna en lista med påståenden och ombads ange hur många av påståendena de instämde i. De fick uttryckligen veta att de inte behövde ange vilka påståenden de instämde i, utan endast det totala antalet. Det är genom en sådan indirekt frågeställning som det går att kontrollera för social önskvärdhetsbias. Kontrollgruppen fick en baslista bestående av fyra påståenden.
Deltagarna i de anti-judiska och antisionistiska betingelserna presenterades för samma baslista, men med ett ytterligare ”känsligt” påstående om judars (b) alternativt sionisters (c) mediekontroll (”Judar/sionister har för stor kontroll över media”).
Resultat
Enkätexperimentet visar att respondenterna i högre grad instämmer med antisemitiska föreställningar när dessa riktas mot ”sionister” jämfört med när samma föreställningar riktas mot ”judar.” Enligt vedertagna statistiska riktlinjer är terminologieffekten - det vill säga skillnaden i instämmandegraden för påståenden riktade mot ”judar” kontra ”sionister” - medelstark i samtliga tre länder. Resultaten är statistiskt signifikanta och konsekventa för alla sju påståenden som undersöktes och i samtliga nationella kontexter.
Terminologieffekten är belagd som kausal – det vill säga att det är användningen av ”sionister” som faktiskt orsakar en förändring i hur respondenterna svarar.
Enkätexperimentet visar också att stödet för konspirationsteorier om judisk/sionistisk makt och inflytande är större än stödet för etablerade rasistiska stereotyper om hur judar/sionister ”är.”
I listexperimentet, som kontrollerar för social önskvärdhetsbias, fann vi ingen statistiskt signifikant terminologieffekt mellan de anti-judiska och antisionistiska betingelserna i något av de tre undersökta länderna. Enklare uttryck visar listexperimentet inte på någon statistiskt signifikant skillnad i graden av instämmande mellan påståendena ”Judar har för stor kontroll över media” och ”Sionister har för stor kontroll över media”, vilken utgör en tydlig kontrast mot enkätexperimentets resultat. Resultaten i USA och Storbritannien indikerar att de skillnader som framträder vid direkt frågeställning inte speglar genuina attitydskillnader gentemot grupperna ”judar” respektive ”sionister”, utan snarare att respondenter anpassar sina svar efter vad de uppfattar som socialt acceptabelt. De svenska resultaten gav inte stöd för samma tolkning. Vid tolkning av resultatet för listexperimentet är det viktigt att ha i åtanke att vi endast har undersökt föreställningen om judars/sionisters mediekontroll i listexperimentet, vilket begränsar generaliserbarheten.
Implikationer
Denna studie har visat att antisemitismens språkliga och diskursiva transformation – från explicit judehat till kodifierade uttryck genom bland annat antisionistisk retorik – innebär att många av dagens etablerade mätinstrument bygger på en föråldrad begreppsapparat som behöver uppdateras för att säkra mätningars validitet. Konsekvensen av att inte göra detta är systematiska underskattningar av antisemitiska attityder i samhället, vilka riskerar att ge en missvisande bild av problemen med antisemitism i samhället och därigenom producera otillräckliga eller missriktade åtgärder.
Göteborg: Göteborgs universitet, 2026. , p. 55