Säkerhetszoner är en ny åtgärd i svensk kriminalpolitik som ger polisen tillfälliga befogenheteratt visitera personer utan konkret brottsmisstanke. Åtgärden har väckt debatt om effektivitet,rättssäkerhet och sociala konsekvenser. Denna studie analyserar hur säkerhetszoner framställs isvensk nyhetsrapportering och hur dessa framställningar kan bidra till att legitimera åtgärden.Undersökningen bygger på en kvalitativ innehållsanalys av tio artiklar från Aftonbladet ochSvenska Dagbladet, publicerade kring införandet av lagen mellan 2023 och 2024. Framingteorioch moralpanik användes som teoretiska verktyg för att tolka hur ramar konstrueras och vilkavärderingar de förmedlar. Resultaten visar att rapporteringen domineras av institutionella källor,främst politiker och polis. Framställningarna präglas av krisramar och lag-och-ordning-ramarsom framställer säkerhetszoner som nödvändiga mot gängrelaterat våld. Perspektiv från boende,särskilt ungdomar i berörda områden, är underrepresenterade. Studien drar slutsatsen attmedierna bidrar till att normalisera exceptionella kontrollåtgärder genom en krislogik ochselektiv källanvändning, vilket eventuellt påverkar den offentliga diskussionen om trygghet och kontroll.

Security zones, ‘säkerhetszoner’, are a recent and contested measure in Swedish criminal policy,granting the police temporary authority to stop and search individuals without concrete suspicionof a crime. The measure has sparked debate over its effectiveness, legal safeguards, and potentialsocial consequences. This study investigates how security zones are portrayed in Swedish newsreporting and how such portrayals may contribute to legitimizing the measure. The study isbased on a qualitative content analysis of ten articles from Aftonbladet and Svenska Dagbladet,published between 2023 and 2024, around the time of the law’s introduction. Framing theory andthe concept of moral panic are applied to interpret what frames are constructed and whatunderlying values they convey. The findings indicate that reporting is dominated by institutionalsources, primarily politicians and the police. Coverage is shaped by crisis frames andlaw-and-order frames, portraying security zones as a necessary response to gang-relatedviolence. Perspectives from residents, particularly young people in affected areas, are rarelyincluded. The study concludes that the media contribute to the normalization of exceptionalcontrol measures through a crisis-driven logic and selective sourcing, thereby influencing publicdiscourse on security and control.