This thesis investigates how form emerges from movement in aesthetic expressions. It examines the uncertainty and dynamism of movement creat- ing form in different aesthetic expressions by considering the phenomenon of form while it is happening, that is, as a forming. In order to approach form in its movement, the dissertation engages with the problem of how we apprehend form in its own emergence. For this, the present study looks at different aesthetic expressions of such movement in the spheres of reflec- tion, the plastic and the sonorous. It is about the question of how one can apprehend a dynamic of formation in its very movement. The first chapter engages with dimensions of reflection, analyzing how formative movement challenges conventional notions of causality and teleology in Kant’s aes- thetics. By revisiting the second part of the Critique of Judgment, it argues that Kant’s treatment of teleological judgment can be read as a theory of formation that extends beyond the biological and organic, encompassing reflexive and conceptual processes. This chapter also aims to show that Kant puts in play a type of thinking that surprisingly is not properly teleo- logical, but a thought-process structured in terms of analogy. The second chapter turns to the plastic expression of the forming movement, focusing on non-object-oriented forms found in kinetic art, where the artwork itself seeks to embody the process of formation. Special attention is given to the work of Brazilian artist Abraham Palatnik, whose practice was shaped by Gestalt theory and phenomenology. In the third chapter, the movement of form is discussed in light of the musical and theoretical works by the Hungarian composer György Ligeti on the sonorous apprehension of the movement of form in terms of transformation. Here, the focus is on sound as a medium of transformation, exploring how Ligeti’s work renders audible the very movement of form and attempts to make listening sound. 

Avhandlingen undersöker hur form framträder ur rörelse i olika estetiska uttryck. Studien utforskar dynamiken i hur rörelse skapar form genom att betrakta fenomenet form medan det sker, det vill säga i den formande processen. Frågan om hur form kan förnimmas i dess tillblivelse, i själva rörelsen, är central. Undersökningen tittar på estetiska uttryck av rörelse inom tre sfärer: reflektion, det plastiska och det auditiva. Det första kapitlet behandlar dimensioner av reflektion och analyserar hur formativ rörelse utmanar konventionella föreställningar om kausalitet och teleologi i Kants estetik. Här visas hur Kants behandling av det teleologiska omdömet kan läsas som en formteori som sträcker sig bortom det biologiska och organiska, och även omfattar reflexiva och konceptuella processer. Detta kapitel syftar också till att visa att Kant möjliggör ett slags tänkande som förvånande nog inte är genuint teleologiskt, utan en tankeprocess strukturerad i termer av analogi. Det andra kapitlet ägnas åt det plastiska uttrycket av den formande rörelsen. Fokus riktas här mot de icke-objektorienterade former som återfinns i kinetisk konst, där själva konstverket söker gestalta formningsprocessen. Särskild uppmärksamhet ägnas åt den brasilianske konstnären Abraham Palatnik, vars konstnärliga arbete influerats av gestaltteori och fenomenologi. I det tredje kapitlet diskuteras formens rörelse i ljuset av den ungerske tonsättaren György Ligetis musikaliska och teoretiska verk om hur den auditiva formens transformativa rörelse uppfattas. Här ligger fokus på ljud som ett transformativt medium och på att utforska hur Ligetis verk gör själva formens rörelse hörbar och samtidigt syftar till att få lyssnandet att klinga.