Artikeln analyserar en lista i form av en möteskallelse och dagordning, i syfte att undersöka dess potential som medierande redskap i en för den akademiska världens vardagliga aktivitet handledarkollegium. Detta görs i jämförelse med Ledin (2014) där listan undersöks i termer av seminotisk resurs. Analysen visar att även den relativt generiska listan har sina särdrag som kräver kunskap och erfarenhet av den specifika verksamheten, dvs. erfarenhet av eget deltagande. Därmed har listan vissa drag av medierande redskap för att delta i just denna verksamhet.