Effekter av fysisk störning av havsbotten på makrovegetation och bentiskt djurliv är dåligt kända. Inom både EU:s havsmiljödirektiv, vattendirektiv och habitatdirektiv ingår att bedöma miljöns tillstånd med avseende på bland annat fysisk störning. Det föreligger därmed behov av att ta fram metoder för att skatta förändring av artsammansättning och förlust av arter på en landskapsnivå, givet att påverkanstryck och arter i miljön är kända eller skattade via modellering.

I denna studie relateras närmare 15 000 video-observationer av vegetation och djurliv till en modell över fysisk störning och effekter i termer av förändrad täckningsgrad och artsammansättning, synliga i videobilderna. Studien berör ett antal arter av makroalger och kärlväxter, både sådana som tidigare varit kända som känsliga eller mindre känsliga för fysisk störning, samt två arter av sjöpennor.

Metoder som används innefattar både statistiska metoder och maskininlärning, ovanpå både traditionell (frequentist) och bayesisk statistik. Resultatet består av ett antal dos-responskurvor som visar hur stor förändring och förlust som enligt metoderna förväntas med ökad fysisk störning, med tanke på både direkta (fysisk förlust) och indirekta (framförallt grumling av vattenpelaren) effekter.

En ganska omfattande diskussion visar hur dessa modeller kan användas för att klassa ekologisk status med avseende på fysisk störning (som exempelvis ingår som deskritor 6 i Havsmiljödirektivet) på nödvändig nivå, exempelvis vattenförekomstnivå, typvattennivå eller biogeografisk nivå.

Rapporten är en del av projektet ”CARAMBHA — Bedömning av kumulativa effekter på marina bentiska habitat” finansierat av Naturvårdsverket, dnr 316-320-2020, under ledning av AquaBiota Water Research, en del av NiRAS-koncernen. Arbetet utfördes i samarbete med Havs-och vattenmyndigheten, Vattenmyndigheterna och ArtDatabanken inför rapporteringarna enligt EU-direktiven år 2023.