Den svenska ekonomin har under de senaste åren präglats av instabilitet till följd av Covid-19 pandemin, lågkonjunktur och räntehöjningar. Samtidigt har andelen hushåll som investerar i passivt förvaltade fonder ökat markant, vilket aktualiserar valet mellan aktiv och passiv förvaltningsstrategi samt behovet av att utvärdera vilken fondtyp som genererar högst riskjusterad avkastning under olika marknadsförhållanden.  

Syftet med denna uppsats är att empiriskt beskriva och analysera skillnaden av den riskjusterade avkastningen, mellan aktivt och passivt förvaltade fonder under perioden 2020-2025. En kvantitativ metod med deduktiv ansats och tvärsnittsdesign har tillämpats. För att beräkna fondens riskjusterade avkastning har två prestationsmått använts: Sharpekvot och Jensens alfa, detta eftersom studien söker statistiska samband mellan aktiv och passivt förvaltade fonder har korrelationsanalyser, regressionsanalyser och t-test använts. Den teoretiska referensramen utgår från den effektiva marknadshypotesen (EMH), moderna portföljteorin (MPT) och beteendefinans.  

Studien visar att aktivt förvaltade fonder under perioden 2020-2025 i genomsnitt presterade bättre än passiva fonder i termer av riskjusterad avkastning, men skillnaden var inte statistisk signifikant enligt Sharpekvot. Däremot uppvisade Jensens alfa en signifikant avvikelse, vilket tyder på eventuell marknadsineffektivitet under perioden. Sammantaget visar studien att investeringsval bör baseras på individuell risktolerans och kostnadsmedvetenhet, snarare än ett antagande om aktiv förvaltning generellt ger bättre resultat. 

The Swedish economy has experienced significant market volatility due to the Covid-19 pandemic. This instability has been marked by rising interest rates and recessionary conditions. At the same time, the proportion of households investing in passively managed funds increased substantially, highlighting the importance of choosing between active and passive investment strategies. This trend underscores the need to evaluate which type of fund delivers higher risk-adjusted returns under varying market conditions.

This study aims to describe and analyse the difference in risk-adjusted returns between actively and passively managed funds during the period 2020–2025. A quantitative method with a deductive approach was employed, using a cross-sectional research design. Risk-adjusted returns were measured using two key metrics: the Sharpe ratio and Jensen’s alpha. To determine statistical significance between actively and passively managed funds, correlation analyses, regression analyses, and t-tests were conducted.The theoretical framework is based on the Efficient Market Hypothesis (EMH), Modern Portfolio Theory (MPT) and Behavioral Finance. 

The results indicate that actively managed funds outperformed passively managed funds with respect to risk-adjusted returns during the period 2020–2025. However, the difference was not statistically significant according to the Sharpe ratio. Jensen’s alpha, by contrast, showed a statistically significant difference, suggesting possible market inefficiencies during the period. The findings suggest that investment decisions should be guided by individual risk tolerance and cost considerations, rather than the assumption that active management inherently delivers superior results.