Det svenska politiska landskapet har under senare år präglats av flera medieskandaler där partiledare ställts till svars i nyhetsintervjuer. Denna studie undersöker hur tre partiledare: Jimmie Åkesson (Sverigedemokraterna), Magdalena Andersson (Socialdemokraterna) och Ulf Kristersson (Moderaterna) språkligt hanterar ansvarstagande när journalister konfronterar dem med frågor om skandaler. Med hjälp av samtalsanalys (CA) och inslag av retorisk teori analyseras videoinspelade nyhetsintervjuer publicerade av Aftonbladet, SVT och DN mellan 2024 och 2025. Studien visar att partiledarna ofta använder strategier som turbrott, omformuleringar, ansvarsförskjutning och ethos-bygge för att minimera personligt ansvar. Åkesson omdefinierar begrepp (till exempel "trollarme") och placerar ansvaret hos motståndarna. Andersson erkänner missförhållanden men framställer sig som reformist som "städat upp" efter föregångare. Kristersson hänvisar återkommande till expertenheter och betonar att ansvar ligger hos säkerhetsavdelningar. Kombinationen av CA och retorik belyser både hur turstrukturen förhandlas och hur krishantering sker genom självpositionering och distansering. Slutsatsen är att ansvarstagandet i nyhetsintervjuer med politiker är en förhandling där politikerna försöker förskjuta fokus från frågan och samtidigt skydda sitt ethos, medan journalisterna strävar efter tydliga svar.