I denna magisteruppsats undersöks tre scener från en musiksal i grundskolan sett ur en rytmik- och musiklärares perspektiv. Uppsatsen är utformad som en vetenskaplig essä enligt en metod som har utvecklats på Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Under mina år som pedagog har rytmikpedagogik visat sig vara en stor tillgång för att träna samspel och upptäcka dold musikalitet hos elever. Genom att analysera de tre scenerna ges en reflekterande tolkning av hur puls, samspel och timing kan betyda olika saker beroende på situationen. Skrivandet av essän har lett till en insikt om vikten att kunna läsa av en grupps fysiska och musikaliska timing och rörelsemönster. Känslan för timing är central för att höra när något sticker ut, stoppar flödet, tar över eller när någon försvinner i mängden.  

Uppsatsen landar i slutsatsen att timing och puls är två musikaliska göranden som kan vara verktyg i att skapa ett vi. I de tre scenerna som inleder essän finns det dock olika sorters ´vi´. Det kan vara inkluderande och exkluderande. I en typ av samspel kan det ge en känsla av att ´vi´ tillsammans klarar något, medan den starka grupptillhörigheten andra gånger kan stöta bort någon. Puls och timing kan i vissa situationer fungera tvingande, medan den andra gånger är tillåtande. I essän presenteras tre olika typer av puls: den metriska, den accelererande och den agogiska pulsen. Scenerna analyseras med hjälp av texter som handlar om bl.a. subjektivering, pluralitet och empatisk timing.

 This master's thesis examines three scenes from primary school music classes from the perspective of a eurhythmic and music teacher. The thesis is written as a scientific essay using a method that has been developed at the Center for Studies in Practical Knowledge at Södertörn University. Over my years as a primary school teacher, eurhythmic pedagogy has proven a great asset for improving classroom interplay and discovering latent musicality in students. The analysis of the three scenes found that pulse, interplay and timing can mean different things in different situations. Writing the essay has led to an insight into the importance of being able to read a group´s physical and musical timing and movement. A sense of timing is key to notice when something stands out, stops the flow, takes over or when someone disappears into the crowd.  

The thesis finds that timing and pulse are two musical actions that can be tools in creating a we. However, in the three scenes analysed there are different kinds of ‘we’, an inclusive one and an exclusive one. Sometimes the interplay in music classes can enhance a feeling that ´we´ can accomplish things together, while in another context, it can create a strong group bond that excludes and pushes people away. Pulse and timing can at times be coercive, while in a different situation it can be more open and accepting. The thesis presents three different types of pulse: the metric, the accelerating and the agogic pulse. The scenes are analysed with the help of texts on matters such as subjectification, plurality and empathic timing.