This text takes its point of departure in two teaching situations where students formulated racist views. The teaching took place in an international master’s program. During the seminar and lecture where this happened, we discussed the relative tolerance of the Muslim Ottoman Empire during the 16th and 17th centuries. Two students objected and claimed that Islam has never represented anything other but oppression and “filth”. My reactions and my own inability to deal with the situation are presented. The text discusses how the importance of emotional reactions in seminar teaching is central and that teachers’ ability to treat politically incorrect and emotional reactions has become of increasing importance in recent decades. Different student reactions in teaching contexts with students of different nationalities can be understood in the emotional collective communities where the students are situated. The text concludes with a discussion of Michalinos Zembyla’s concepts of strategic empathy and reconciliatory perspective. Although this constitutes a difficult-to-navigate pedagogical methodology, the concepts can function as tools to tackle difficult and emotionally invested seminar situations. 

Denna text tar sin utgångspunkt i två undervisningssituationer där studenter formulerade rasistiska synsätt. Undervisningen ägde rum på ett internationellt mastersprogram. Under det seminarium och den föreläsning där detta hände diskuterades det muslimska osmanska imperiets relativa tolerans under 1500- och 1600-talet. Två studenter motsatte sig detta och menade att islam aldrig representerat något annat än förtryck och ”smuts”. Mina egna reaktioner och min oförmåga att hantera situationen presenteras. I texten diskuteras hur betydelsen av känslomässiga reaktioner i seminarieundervisning är helt central och att lärares förmåga att hantera politiskt inkorrekta och känslomässiga reaktioner har blivit alltmer påkallad under de senaste decennierna. Olika studentreaktioner i undervisningssammanhang med studenterna av olika nationalitet kan förstås utifrån de känslomässiga kollektiva gemenskaper studenten tar sin utgångspunkt i. Texten avslutas med en diskussion av Michalinos Zembylas begrepp strategisk empati och försonande perspektiv. Även om detta utgör en svårnavigerad pedagogisk metodik kan dessa begrepp fungera som verktyg för att hantera svåra seminariesituationer.