Denna essä syftar till att analysera hur olika narrativ kring läraryrket och skolan påverkar den praktiserande läraren. Studien synliggör hur en upplevd klyfta mellan den konkreta yrkesverkligheten och de offentliga narrativen kan uppstå, vilket i sin tur kan ge upphov till erfarenheter av alienation. Denna upplevelse av alienation förstås framförallt i ljuset av Rahel Jaeggis definition av begreppet, vilken kännetecknas av en relationslös relation, men även med hjälp av Herbert Marcuses analyser av det senmoderna samhället som en form av totalitär ordning där individens tänkande och handlande begränsas. Genom att relatera till erfarenheter av totalitära system – såsom de som skildras i George Orwells roman 1984 och i Victor Klemperers filologiska analyser av nazismens språkbruk – framträder en bild av en mekaniserad, ekonomiserad och reducerad människosyn, som även återkommer i samtida narrativ om skolan. Som kontrast till denna utveckling framträder fickor av frihet, där en mer relationell, undersökande och reflekterande hållning till kunskap, undervisning och skola blir synlig. Denna alternativa hållning belyses med hjälp av kvantfysiken och med stöd av tänkare som Theodor Adorno, Andreas Gruschka, Jean-Jacques Rousseau och Gert Biesta.

This essay aims to analyze how various narratives surrounding the teaching profession and the school system influence practicing teachers. The study highlights how a perceived gap can emerge between the concrete reality of the profession and the dominant public narratives, a gap that may give rise to experiences of alienation. This experience of alienation is primarily understood through Rahel Jaeggi’s definition, which characterizes alienation as a relation of relationlessness. It is also examined in the light of Herbert Marcuse’s analyses of late modern society as a form of totalitarian order, wherein individual thought and action are constrained. By drawing on experiences of totalitarian systems—such as those depicted in George Orwell’s novel 1984 and in Victor Klemperer’s philological analyses of Nazi language use—a picture emerges of a mechanized, economized, and reductive view of the human being, which also resonates in contemporary narratives about education. In contrast to this development, pockets of freedom appear—spaces where a more relational, inquisitive, and reflective approach to knowledge, teaching, and schooling becomes visible. This alternative stance is illuminated through references to quantum physics and supported by the thought of Theodor Adorno, Andreas Gruschka, Jean-Jacques Rousseau, and Gert Biesta