Denna studie undersöker hur elever i årskurs 3–5 samtalar i grupp om popularitet och makt. Genom semistrukturerade gruppintervjuer med tolv elever analyseras hur status, popularitet och makt konstrueras och förhandlas i elevernas egna samtal. Syftet är att synliggöra hur språket används för att uttrycka föreställningar om vem som är makthavande inom elevgrupper och varför, med särskilt fokus på diskurser kring grupptillhörighet, kön, kropp och konsumtion. 

Studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkt är kritisk diskursanalys enligt Faircloughs (1992) tredimensionella modell. Detta möjliggör en analys på textuell, diskursiv och social nivå, där språkliga val kopplas till bredare samhälleliga strukturer och normer. I analysen fokuseras främst på elevernas användning av värderande uttryck, generaliseringar och modalitetsmarkörer som verktyg för att uttrycka normer och sociala gränser. 

Resultatet visade att popularitet förstås som en föränderlig men normbunden positionering, nära knuten till grupptillhörighet och sociala kapital kring materialism och utseende. Samtidigt uttrycker flera elever motstånd mot de stereotypa föreställningarna. Studien visar hur elevernas språkbruk fungerar som en arena för reproduktion och ifrågasättande av maktrelationer och lyfter vikten av barnens perspektiv kring frågor om normer, inkludering och exkludering.