Kapitlet bygger på en masteruppsats från centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Studien innehåller samtal med fem svarta förskollärare (inklusive mig själv) där syftet är att undersöka på vilket sätt den egna och andras svarta hudfärger format de samtalandes yrkespraktiker. De kvinnliga förskollärarna i gruppen var vid tiden för samtalen mellan 29 och 54 år med lärarexamina erlagda i Sverige mellan 1995 och 2022. Frågorna om hur det kan kännas att vara svart och förskollärare är centrala för uppsatsen. Jag reflekterar även över mig själv som svart och förskollärare från slutet av 1980-talet fram till idag, diskuterar hudfärg och ”ras” och konstaterar att ett demografiskt förändrat Sverige har gjort det angeläget att titta närmare på hudfärgens betydelse i förskolan. Förutom samtal stödjer sig undersökningen vilken kapitlet är skrivet utifrån, på svensk, brittisk och amerikansk forskning kring svarta barns självuppfattning, vithetsstudier och pedagogik kring hudfärg. Sara Ahmeds begrepp orientering, des-orientering och ”kladd” bidrar till analysen som har en fenomenologisk ansats Ahmeds teorier har haft stor betydelse för forskning om vithetsstudier och queerteorier världen över. Samtalen med de svarta förskollärarna rör sig bland annat kring intersektionalitet, identitet, minoritetsstress, hår och ämnesdidaktik. Några av de slutsatser som kapitlet rundas av med är hur förskollärare och rektorer skulle kunna utveckla undervisningen om hudfärg i förskolan genom kulturanalytiska verktyg, självreflektion, kunskap om vitas privilegier och vit skörhet samt genom att slå hål på myten om färgblindhet.