Denna uppsats undersöker hur nostalgi uttrycks på TikTok, med fokus på videor publicerade under hashtagen #nostalgia. Genom en socialsemiotisk analys av tre utvalda videor studeras hur ljud, bild, text och rytm samverkar för att skapa känslor av igenkänning, tillhörighet och saknad.

Syftet är att förstå hur nostalgi fungerar som känslomässig diskurs i en digital samtid präglad av social acceleration. De två frågeställningarna lyder: (1) Hur gestaltas nostalgi som känslomässig diskurs på TikTok i en tid präglad av social acceleration? (2) Vilka element i materialet kan betraktas som reflective kontra restorative nostalgia?

Uppsatsen utgår från Hartmut Rosas teori om acceleration, Karin Johannissons begrepp om känslodiskurser och Svetlana Boyms distinktion mellan reflective och restorative nostalgia. Metodologiskt används Theo van Leeuwens socialsemiotik med fokus på rytm, komposition, informationslänkar och dialog.

Analysen identifierar tre huvudsakliga nostalgiska uttryck: den nischade, den drömlika och den klara nostalgin. Slutsatsen är att TikTok utgör ett kulturellt rum där nostalgi fungerar både som motstånd och orientering i en snabbt föränderlig samtid.