This is a qualitative interview study that explores how men who have overcome drug addiction relate to the masculinity ideals in society. The study aims to shed light on the relationship between masculinity and substance abuse, within the theoretical framework of West & Zimmermans doing gender(1987), Connells hegemonic masculinity (2008) and Hickeys (2016) concept of hypermasculinity. A qualitative method was used in the study, where four sober drug addicts were interviewed about their experiences of masculinity and addiction. By analyzing the participants' stories using coding techniques, I identified various themes and patterns that illustrate how male ideals can affect men who struggle with substance abuse. In conclusion I found a complex relationship between masculinity ideals and addiction. Some participants experienced pressure from society to behave hypermasculine, which they believed contributed to their drug use. A conclusion that can be drawn from the study is that social norms and expectations can have a significant impact on people's behaviors and health. In the participants' descriptions within the treatment context, one can discern a need to promote alternative forms of masculinity that are not based on excessive dominance but rather include expressions of emotions and relational skills. 

Denna kvalitativa intervjustudie ämnar belysa relationen mellan maskulinitet och substansmissbruk. Genom intervjuer med 4 nyktra narkomaner undersöker jag hur män som har tagit sig ur ett missbruk förhåller sig till de maskulinitetsideal som genomsyrar samhället. Studiens teoretiska utgångspunkter är Connells (2008) teori om hegemonisk maskulinitet, Hickeys (2016) artikel om hypermaskulinitet samt West & Zimmermans (1987) teori doing gender. Dessa teoretiska begrepp används tillsammans för att förstå processen in och ut ur ett drogmissbruk med fokus på maskulinitetsideal. Slutsatserna visar på en komplex relation mellan maskulina ideal och missbruk. Vissa intervjupersoner upplevde en press från samhället att bete sig på ett visst sätt baserat på deras könsidentitet, såsom att vara utåtagerande och macho, vilket de trodde bidrog till deras droganvändning. En slutsats som kan dras från studien är att sociala normer och förväntningar kan ha en betydande inverkan på människors beteenden och hälsa. I intervjupersonernas beskrivningar inom behandlingskontexten kan man urskilja behovet av att främja alternativa former av maskulinitet som inte bygger på överdriven dominans utan i stället inkluderar uttryck för känslor och relationsfärdigheter. Tiden i behandlingsmiljön öppnade därmed upp för nya sätt att göra maskulinitet och där fanns det en acceptans för sårbarhet.