Studiens avsikt har varit att, utifrån teorin om de pedagogiska kulturella gränslanden, undersöka hur den nationella minoriteten tornedalingar synliggörs inom de svenska folkbibliotekens verksamhet och vad för slags kunskapsutbyte som sker mellan minoriteten och folkbibliotekarier, samt på vilka sätt folkbibliotek kan sägas vara pedagogiska kulturella gränsland. Ämnesvalet är relevant, både för forskningsfältet och professionen, eftersom det kastar nytt ljus över en prioriterad användargrupp och bidrar med konkret kunskap till en bibliotekssektor som, enligt äldre forskning, har arbetat väldigt lite med de nationella minoriteterna.

Det empiriska materialet härrör från fyra semistrukturerade intervjuer. Två deltagare är folkbibliotekarier från olika delar av landet, men båda finns inom förvaltningsområdet för meänkieli. Övriga deltagare innehar andra slags biblioteksrelaterade tjänstepersonsroller. Intervjuerna, som skedde digitalt, transkriberades manuellt och analyserades sedan med hjälp av den tematiska analysmetoden. Detta resulterade i fyra tematiska kategorier.

Efter att dessa teman analyserats ytterligare, utifrån det teoretiska ramverket, landade studien bland annat i folkbibliotekens synliggörande kan delas upp inåt- och utåtvända ansatser. Den sistnämnda särskiljs ytterligare genom att antingen vara aktiv, eller passiv. När det kommer till kunskapsutbytet kan detta liknas vid en trelänkad kedja. Informationen hämtas från minoriteten, passerar genom biblioteket och förs vidare ut igen. Sammantaget uppvisar studien en komplex bild av folkbibliotekens roll som pedagogiska kulturella gränsland. Här finns både positiva exempel, så som de nämnda synliggörandet, och mer negativa inslag. Till det senare räknas ogynnsamma maktsrukturer, vilka förstärker föreställningen om ett homogent kulturlandskap. Dit hör exempelvis den, på folkbiblioteken, rådande enspråksnormen.

The purpose of this study, which is based on the theory of the pedagogical cultural borderlands, has been to investigate how the national minority Tornedalians is made visible within Swedish public libraries and what kind of knowledge exchange that takes place between the monority and public librarians, as well as in what ways public libraries can be said to be pedagogical cultural borderlands. Current choice of topic is relevant, for both the research field and the profession, since it sheds new light on a prioritized user group and contributes concrete knowledge to a library sector that, according to older research, has worked very little with national minorities.

The empirical material is derived from four semi-structured interviews. Two participants are public librarians from different parts of the country, but both work within the administrative area of the Meänkieli language. Remaining participants hold other types of library-related official roles. The interviews, which were conducted digitally, were manually transcribed an analysed using the thematic analysis method. This resulted in four thematic categories.

These themes were then yet again analysed, based on the theoretical framework, and the study concluded, among other things, that the visibility in the library room can be divided into inward and outward approaches. The latter is further distinguished by being either active or passive. When it comes to exchange of knowledge, this can be described as a three-link chain. Information is collected from the minority, passes through the library and is passed on again. Overall, the study presents a complex picture of the role of the public libraries as pedagogical cultural borderlands. There are both positive examples, such as the visibility, and more negative elements. The latter involve unfavourable power structures, which reinforce the notion of a homogeneous cultural landscape. This includes, for example, how the monolingual norm still prevails in the public libraries.