I våra dagar möter elever och studenter alltmer av digitala läromedel, och de för i allt större utsträckning anteckningar i digital form. Övergången från papper och penna till tangentbord och skärm innebär att de lärande hanterar skriftspråket med en ny uppsättning verktyg: i stället för att göra anteckningar i skolboken gör eleven digitala kommentarer i ett digitalt dokument, med en materialitet som skiljer sig från den fysiska artefaktens.

Denna presentation behandlar hur en retorisk och utbildningshistorisk förståelse av skriftspråkliga praktiker erbjuder värdefulla perspektiv för att navigera i det pågående skiftet i riktning mot digitala anteckningspraktiker i utbildningssammanhang. Presentationen utgår från ett perspektiv på utbildning och lärande där elevers skriftspråkliga interaktioner med texter betraktas som i grunden retoriska praktiker, och där antecknandet ses som ett retoriskt meningsskapande som inbegriper såväl kunskap av olika slag som texters auktoritet och ytterst den lärandes identitet.

För att förstå dessa retoriska praktiker anläggs ett historiskt perspektiv. Precis som samhället nu i digitaliseringens tidevarv befinner sig i ett övergångsskede mellan olika former av skriftspråklighet har tidigare förskjutningar inom de skriftspråkliga dimensionerna av utbildningskulturer inneburit nya förutsättningar och ny mening för elevers bruk av anteckningar, understrykningar och andra interaktioner med lärotexter. Ett betydelsefullt sammanhang för historiska jämförelser finns i det dynamiska förhållandet mellan handskriftsspråklighet och tryck i utbildningen under tidigmodern tid. Med utgångspunkt i bland annat användandet av marginalanteckningar i läroböcker från äldre tid diskuteras hur formerna för, och den retoriska betydelsen av, anteckningspraktiker varierar beroende på teknologi och utbildningskultur.

Utifrån sådana insikter kan vi både bättre didaktiskt hantera dagens övergång till digitala anteckningsformat – vare sig det rör sig om understrykningar och kommentarer i PDF-filer, anteckningar i mjukvara som OneNote eller något annat – och bättre förstå hur utbildningens skriftspråkliga praktiker retoriskt formar den som deltar i dem.