Lärare i högre utbildning behöver kontinuerligt reflektera över den egna pedagogiska verksamheten och studenternas lärande, gärna i dialog med kollegor. Ämnesmiljön och det pedagogiska ledarskapet lyfts fram som en nyckel till att detta ska komma till stånd (Scheja & Laksov, 2020). Studierektorer, programsamordnare och kursansvariga kan vara exempel på ledare som inte innehar ett formellt ledarskap som chefer, men som i praktiken leder det pedagogiska utvecklingsarbetet. De är inte sällan kollegialt valda som “främste bland likar” (Bremer, 2015:127) och har arbetsuppgifter med karaktär av akademiskt hushållsarbete (Babcock et al., 2017; Kalm, 2019), men utan formellt ansvar för arbetsmiljö eller lönesättning. Studier av hur dessa ser på sitt uppdrag och sin samordnande funktion är fortfarande få i svensk kontext (se dock t.ex. Elmgren m.fl., 2000). 

I presentationen diskuteras rollen som ämnessamordnare och programsamordnare vid Södertörns högskola, utifrån ett insamlat material på högskolepedagogiska kurser i Pedagogiskt ledarskap. Hur ser samordnarna på sitt uppdrag och hur relaterar det till faktisk arbetsordning och existerande institutionella ramar? Materialet består av 23 kursdeltagares självreflexioner över sin roll som pedagogiska ledare, som de gjort i form av illustrationer över dels uppskattade arbetsuppgifter, dels hur de är som pedagogiska ledare – eller superhjältar – med styrkor och svagheter på skalor som de själva identifierat. Materialet har anonymiserats och analyserats utifrån återkommande teman, men också utifrån ytterligheter i beskrivningarna för att fånga komplexitet i uppdraget.  

Resultatet visar en komplex roll, med samordnare som inte själva betraktar sig som ledare, utan snarare “facilitator” eller “doer”. Många rapporterar att de ansvarar för arbetsuppgifter som inte synliggörs i arbetsordningen och att de har en alltför liten nedsättning i tid för de uppgifter som ska utföras. Vid presentationen diskuterar vi hur denna frånvaro av insikt om betydelsen av pedagogiskt ledarskap på institutionell nivå kan knytas till ramar och förväntningar i miljön, men också hur identiteten om samordnare snarare än ledare kan påverka möjligheten till pedagogisk utveckling och förändring.  

Referenser 

Babcock, L. m.fl. (2017). Gender Differences in Accepting and Receiving Requests for Tasks with Low Promotability. American Economic Review, 107(3): 714–747.  

Bolander Laksov, K. & Scheja, M. (2020). Akademiskt Lärarskap. SULF:s skriftserie. 

Bremer, K. (2015). Kollegialitet. I: SOU 2015:92. Utvecklad ledning av universitet och högskolor. S. 125–147

Elmgren, M., Hedin, A. & Thelander, K. (2000). Och plötsligt var jag studierektor. En belysning av studierektorsrollen och dess utvecklingsmöjligheter. Enheten för utveckling och utvärdering, rapport 20. Uppsala universitet. 

Kalm, S. (2019). Om akademiskt hushållsarbete och dess fördelning. Sociologisk Forskning, 56(1): 5–26.