Med Kallias, eller om skönheten, en serie brev skrivna 1792–93, introducerade Friedrich Schiller (1759–1805) en ny idé om konstens autonomi i den västerländska filosofin. Konstverket, argumenterade han där, är ett föremål som har den särskilda förmågan att framträda som självbestämmande. Att konsten är autonom betyder därför inte att den är objektivt fri, att den är oberoende av materiella eller historiska bestämningar. Det betyder att den i kraft av sin form kan ge sken av  att vara fri. ”Skönhet”, skrev Schiller, ”är alltså inget annat än frihet  i framträdelse”. 

Texterna i den här antologin har sitt ursprung i konferensen Kallias, eller om skönheten: om estetik och politik hos Friedrich Schiller, som ägde rum på Södertörns högskola våren 2023. Konferensen arrangerades med anledning av att Schillers text för första gången publicerades på svenska, i översättning av Gustav Strandberg (Kallias, eller om skönheten, 1|21 Press, 2023). Deltagarna var forskare i filosofi och estetik vid Södertörns högskola och andra svenska och nordiska lärosäten. I denna antologi undersöker de hur Schillers tankar om konstens autonomi först tog form, hur de mottogs i Schillers samtid, hur de har levt vidare i den efterföljande kritiska filosofin, samt hur  de ska förstås i dag.