Min vetenskapliga essä syftar till att undersöka arbetet med en grupp äldres upplevda existentiella ohälsa. Vid vårdkontakter har läkaren konstaterat att skälet till ohälsan främst handlar om ensamhet. I ett samarbetsprojekt mellan kultur och hälsa i en region i Sverige erbjuds de äldre att ingå i en grupp för att lindra upplevelsen av ensamhet. Önskemålet från regionen är att använda sig av metoden biblioterapi, som närmar sig de existentiella frågeställningarna genom litteratur och samtal. Därigenom speglas deltagarnas livssituation.

Utgångspunkten i essän är tre gestaltande scener från totalt tjugofem sammankomster som äger rum på ett landsbygdsbibliotek. I berättelserna får man inblick i hur träffarna går till och hur deltagarna och jag som ledare interagerar med varandra. Utöver ensamhet framträder även andra teman, som exempelvis åldrande och vänskap.

Genom de teoretiska valen försöker jag fånga fenomenet, vad sker i processen och hur kan den förstås. Jag hämtar inspiration från Simone de Beauvoirs tankar om åldrande, Hannah Arendts resonemang om ensamhet och isolering, samt Aristoteles vänskapsbegrepp. Mina teoretiska reflektioner väver jag in i de gestaltande berättelserna. Jag lyfter fram hur jag som ledare vävs in i processen, hur jag sätts i rörelse och speglas i de teman vi samtalar om. Jag reflekterar över hur min praktiska kunskap synliggörs och prövar i essän tankar om vad den är sprungen ur. I skrivandet av essän framträder också gruppen och hur de går från ensamhet och isolering till sammanhang och mening. Där samtalsformen och bemötandet är ett av skälen till utvecklande av vänskap.