I den här studien undersöker jag Landsorganisationens (LO) och Svenskt Näringslivs språkliga konstruktion av arbetskraftsinvandrare, dagens system för arbetskraftsinvandring och förslaget om ett höjt försörjningskrav för arbetstillstånd. LO och Svenskt Näringsliv har under historiens gång haft en framträdande och central roll för beredningen av ärenden på arbetskraftsinvandringpolitiken, vilket gör deras sätt att skapa bilden av gruppen arbetskraftsinvandrare och dagens regelverk intressant ur ett språkvetenskapligt perspektiv. Den politiska och samhälleliga diskursen om arbetskraft från tredjeland har på senare år tagit en ny form i Sverige. Sverige har gått från att ha en öppen och liberal arbetskraftsinvandringspolitik till att övergå mot en stramare lagstiftning. Detta har gjort att arbetsmarknadens intressegrupper LO och Svenskt Näringsliv behövt anpassa sig efter en ny ordning, eftersom lagstiftningen har direkt inverkan på LO:s och Svenskt Näringslivs egna organisationer. Syftet med den här studien är att öka kunskap om LO:s och Svenskt Näringslivs inställning till arbetskraftsinvandrare och ett stramare system med högre krav på den som vill arbeta i Sverige.
Resultatet visar att LO med hjälp av språkliga resurser konstruerar en negativ bild av dagens system för arbetskraftsinvandring och en positiv bild av förslaget om höjd inkomstgräns. Svenskt Näringsliv konstruerar en positiv bild av dagens regelverk och en negativ bild av att höja inkomstgränsen. Gruppen arbetskraftsinvandrare beskrivs med hjälp av ord som är negativt värdeladdade som en utsatt och skör grupp i LO:s remissvar. Svenskt Näringsliv å andra sidan konstruerar arbetskraftsinvandrare som nödvändig och en bidragande faktor till välfärden och tillväxten. Sammantaget visar analysen att både LO och Svenskt Näringsliv konstruerar en bild av arbetskraftsinvandring utifrån egenintressen som gynnar deras medlemmar och organisationer.