This dissertation proposes a reading into the transformative potential of woandering, anarchism and storytelling in the field of early childhood education. Through the lenses of autoethnography, the author intertwines personal experiences with theoretical reflections, unravelling the complexities related to contemporary educational landscapes.

Drawing inspiration from diverse philosophical traditions, including anarchism and existentialism, the thesis embarks on a journey to reframe educational practices within a socio-political framework.

Central to this exploration is the concept of w/o/a/ndering—a fluid interplay between wonder and wandering, symbolizing an open-ended quest for knowledge and meaning. Rooted in the works of scholars such as Luigina Mortari and María Zambrano, w/o/a/ndering offers a pathway to reimagine educational encounters beyond traditional pedagogical paradigms. The thesis elucidates how storytelling emerges as a potent pedagogical tool within this framework, transcending its conventional role to become a space for encounter, play, and philosophical inquiry. By situating storytelling as a site for anarchic educational practices, the research illuminates its potential to foster genuine connections between educators and children.

Further, the dissertation examines the historical trajectory and contemporary relevance of anarchism in the educational discourse. Using the writing of theorists like Colin Ward, it explores anarchism as a lived experience, challenging entrenched power dynamics and advocating for grassroots resistance within educational settings. In subsequent chapters, the thesis engages with the contributions of educators such as Paulo Freire, Simón Rodríguez, Walter Kohan and Janusz Korczak, emphasizing the importance of a critical pedagogy in shaping inclusive learning environments.

Ultimately, this dissertation seeks to provoke critical reflection on the role of educators in shaping the present of early childhood education. By intertwining theoretical insights with practical examples, it offers a nuanced understanding of educational praxis, inviting educators to reclaim agency and foster meaningful relationships in the pursuit of holistic pedagogical objectives.

I denna avhandling undersöks den transformativa potentialen av begreppet w/o/a/ndering, anarkism och storytelling inom early childhood education. Genom autoetnografins glasögon sammanflätar författaren personliga erfarenheter med teoretiska reflektioner och visar därmed på komplexiteten i dagens pedagogiska landskap.

Med inspiration från olika filosofiska traditioner, bland andra anarkism och existentialism, omformuleras pedagogiska praktiker inom ett sociopolitiskt ramverk.

Centralt för undersökningen är begreppet w/o/a/ndering – ett flytande samspel mellan förundran och vandring, som symboliserar ett öppet sökande efter kunskap och mening. Utgående från arbeten av filosofer som Luigina Mortari och María Zambrano erbjuder w/o/a/ndering en väg att tänka nytt kring pedagogiska möten bortom traditionella pedagogiska paradigm. Avhandlingen belyser hur storytelling framstår som ett kraftfullt pedagogiskt verktyg inom detta ramverk, som överskrider sin konventionella roll för att bli ett utrymme för möte, lek och filosofisk undersökning. Genom att placera storytelling som en plats för anarkistisk och pedagogisk praxis belyses dess potential att främja kontakter mellan pedagoger och barn.

Vidare undersöks anarkismens historiska utveckling och samtida relevans i den pedagogiska diskursen. Med hjälp av teoretiker som Colin Ward utforskas anarkism som en levd erfarenhet, som utmanar förankrad maktdynamik och förespråkar motstånd på gräsrotsnivå inom utbildningsväsendet. I de följande kapitlen tar avhandlingen upp bidrag från pedagoger som Paulo Freire, Simón Rodríguez, Walter Kohan och Janusz Korczak, och betonar vikten av en kritisk pedagogik för att skapa inkluderande lärmiljöer.

I slutändan syftar den här avhandlingen till att väcka kritisk reflektion kring pedagogernas roll i utformningen av dagens förskoleverksamhet. Genom att varva teoretiska insikter med praktiska exempel ger avhandlingen en nyanserad förståelse av pedagogisk praxis, och uppmanar pedagoger att återta sitt handlingsutrymme och skapa meningsfulla relationer i strävan efter att uppnå holistiska pedagogiska mål.