Under år 2017 var nästan 33 procent av samtliga pojkar placerade på SiS, ensamkommande ungdomar. För SiS innebär gruppen ensamkommande ungdomar nya utmaningar genom språkbarriärer och komplex  problematik.

Syftet med rapporten är att bidra till ökad kunskap om på vilka grunder ensamkommande ungdomar placeras på SiS, hur placeringsinsatsen organiseras och om insatserna under placeringen skiljer sig jämfört med insatserna för andra placerade ungdomar. Rapporten fokuserar på följande forskningsfrågor: Vilka motiv ligger till grund för ensamkommande ungdomars placering på SiS? Vilka problem avser en SiS-placering lösa? Finns det skillnader mellan hur olika aktörer uppfattar motiv och problem vid SiS-placering? Vilka insatser genomförs under placeringstiden och hur uppfattas dessa? Skiljer sig användningen av särskilda befogenheter i hanteringen av ensamkommande ungdomar jämfört med andra placerade ungdomar?

Svaren på forskningsfrågorna baseras på intervjuer med SiS-personal, socialsekreterare och ensamkommande ungdomar placerade vid SiS, avidentifierade journaler samt data ur klient- och institutionsadministrativa system (KIA).

Resultaten visar att två övergripande och delvis motstridiga bilder framträder vad gäller motiv för placering av ensamkommande ungdomar på SiS. Å ena sidan finns uppfattningen att ensamkommande ungdomar har en komplex problematik vilket motiverar placering på SiS. Å andra sidan uppfattas en del av de ensamkommande på SiS som felplacerade eller placerade på för vaga grunder. De insatser som ges under placeringen handlar till stor del om att ge struktur, fasta ramar och upprätta en vardag, vilket SiS har goda förutsättningar att lyckas med inom ramen för den strukturerade tvångsvårdsmiljö som erbjuds. Insatser som avser att hjälpa ensamkommande ungdomar att ”uppnå drogfrihet” eller ”komma ifrån en kriminell livsstil” har dock sämre förutsättningar att lyckas inom SiS, då dessa insatser utformas med det svenska språket och ”svenska bärande samhällsnormer” som grund. När det gäller användandet av särskilda befogenheter, visar resultaten att dessa används i lägre utsträckning för ensamkommande jämfört med andra ungdomar.