1500-talet är på många sätt en omvälvande period i Sverige, som kanske bäst karaktäriseras som en tid av brytning. Samtidigt som perioden av eftervärlden har kommit att definieras som en tid av kulturell nedgång och nedläggning av universitet, är det tydligt att vissa miljöer blir allt mer beroende av skrift och skriftkompetens. En sådan miljö är hovet. 

I föredraget presenterar jag en avslutat postdokstudie i vilken jag undersökt brev skrivna, alt. utfärdade, av Vasakvinnorna. Syftet med studien är att lyfta fram och beskriva dessa aristokratiska kvinnors skrift- och språkbruk under 1500-talet, med fokus på dels funktion: vad skrev de? Till vem? I vilket syfte? Dels skriftförtrogenhet och språklig variation: när skrev de själva och när användes skrivare? Hur ser de språkliga mönstren ut och utvecklar de sig åt något håll under århundradet? 

Teoretiskt utgår studien från historisk sociolingvistik, med avstamp i den inriktning som har kommit att benämnas ”sprachgeschichte von unten” (Elspass 2005). 

Litteratur

Elspaß, Stephan, 2005. Sprachgeschichte von unten. Untersuchungen zum geschriebenen Alltagsdeutsch im 19. Jahrhundert. Tübingen: Niemeyer. (Reihe Germanistische Linguistik, 263).

Elspass, Stephan, 2012. “The Use of Private Letters and Diaries in Sociolinguistic Investigations”. I:  Hernández-Campoy, J. & Conde-Silvestre, J. C. (red.), The handbook of historical sociolinguistics. Oxford: Wiley-Blackwell. S. 156–169.