Denna uppsats kommer analysera sex olika rapporter som tillhör en rapportserie framtagen av Statens institut för byggnadsforskning för att förklara den kunskapsbildning som låg till grund för 1960-talets bostadsbyggande. Uppsatsen kommer att utgå från en kvalitativ innehållsanalytisk metod för att analysera rapporternas innehåll, detta eftersom det är utsagorna från både enkäter och intervjuer som låg till grund för det fortsatta kunskapsbyggandet under rapporternas uppkomst. Undersökningen i uppsatsen kommer att fokusera på hur forskningen bedrevs för att få fram relevant information som skulle leda till en vidare utveckling av bostaden som sådan. De teoretiska ansatserna som kommer att appliceras för att sätta studien i ett större forskningssammanhang är Habermas offentlighetsteori. Analysen försöker visa att man inom det offentliga sökte svar inom hemmets privata sfär för vidare kunskapsbyggande och att det fanns en diskrepans i vissa avseenden med vad man trodde och antog från Statens institut för byggnadsforskning och vad hushållen sedan egentligen ansåg vara viktigt för att trivas i sin bostad. Men man tog samtidigt från statens sida till sig den nya informationen som blev grunden till kunskapsbildningen och utvecklade bostäder och områden utefter rapporternas faktiska resultat överlag.