Kapitlet diskuterar begreppen dilettant och virtuos inom en borgerlig kulturvärld under 1800-talet, med exempel från Stockholm och Helsingfors. Dilettanten, som representant för ett borgerligt amatör-ideal, kan ses som representant för ett inkluderande förhållningssätt där kärleken till konsten var ett bärande inslag. Denna dilettantkultur utmanades dock under seklets gång av parallella processer av professionalisering och kommersialisering av det offentliga musiklivet. Amatören och dilettanten förblev dock viktiga inslag även i offentliga sammanhang seklet ut. Dessa "typer" - liksom deras motpol virtuosen - kom också att spela en viktig roll för 1800-talets debatt om konstens och musikens utveckling.