I samtalet om IS-återvändare, vem får komma till tals? Finns det ett mönster och hur gestaltas IS-återvändarna själva, får de stå till svars för sina handlingar? Eller är det den vita politikern som får prata om den Andre återigen? Med en kvalitativ undersökning av 20 utvalda artiklar från år 2019, i danska kvällstidningen B.T. samt den svenska motsvarigheten Expressen, ska denna studie ta reda på vem som får uttrycka sig och hur gruppen IS-återvändare samt deras återvändande gestaltats i medierna.

Metoden visar att det främst är politiker som får komma till tals samt uttrycka sig angående IS-återvändare i dessa artiklar, samtidigt som IS-återvändare själva nästintill aldrig kommer till tals. Detta går i linje med postkoloniala teorier, som understryker att detta reproducerar ett vi och dem i samhället. Genom den kritiska diskursanalys och bildanalys som gjorts, syns det en tydlig gemensam diskurs i de båda medierna. I denna studie beskriver vi en skulddiskurs, där IS-återvändarna kontinuerligt porträtteras som skyldiga, med eller utan dom samt i rätt att bestraffas.

Slutsatsen blir därmed att gestaltandet av IS-återvändarna och återvändandet följer ett eurocentriskt perspektiv samt (stereo)typifierar, vilket i sin tur skulle kunna ge negativa effekter på individ- och samhällsnivå. Studien visar att IS-återvändarna aldrig hör hemma i de nordiska länderna, då de gör svenskhet och danskhet fel. Människorna som rapporteras vara återvändare eller resenärer får aldrig vara individer. Detta eftersom de aldrig får komma till tals och inte heller beskrivs med en gedigen bakgrund. Istället får dessa människor endast vara en del i en större nationell politisk kontext, i Danmark och Sverige.