Denna artikel syftar till att visa hur en diskurs om modern som primär förälder transformeras till en legitim och förgivettagen tankefigur under perioden 1870–2010. Med en sociosemiotisk och multimodal legitimeringsanalys (van Leeuwen, 2008) undersöks hur frågorna ”varför moderskap?” och ”varför moderskap på detta sätt?” besvaras i svenska och välspridda sakprosatexter publicerade under 1870, 1940- och 2010-talet. Inspirerad av Mackay (2015) analyseras vidare hur svaren på dessa frågor relaterar till varandra över tid och inom ett transtextuellt representationskontinuum mellan legitimering och legitimitet. Analysen visar hur kristna föreställningar legitimerar modern som primär förälder under 1870-talet, och att tankefiguren representeras som mer eller mindre legitim under 1940- och 2010-talet. Artikeln fångar samtidigt hur ett kristet tolkningssystem reproduceras som ett tyst fundament när diskursen representeras som legitim under de senare perioderna. Artikelförfattaren kritiserar avslutningsvis nutida diskurser om moderskap för att vara icke-rationella och manipulativa i habermasisk mening (Reisigl & Wodak, 2001, 2016), och resonerar kring hur kritisk diskursanalys kan tjäna som medel för att påverka diskurser i emancipatorisk riktning.