Denna rapport utgörs av en komparativ studie av dialogpolisverksamhet i Sverige och Colombia, genomförd inom ramen för ett pågående samarbete mellan ländernas polismyndigheter. Bakgrunden till studien är ett ökat fokus på polisens legitimitet, hantering av offentliga protester och behovet av metoder som kan minska konflikter och stärka relationen mellan polis och medborgare.

Dialogpolisens arbetssätt, som bygger på kommunikation, förtroendeskapande åtgärder och tidig kontakt, har i detta sammanhang lyfts fram som ett centralt verktyg för att förebygga eskalering och möjliggöra mer proportionerliga och rättssäkra insatser.

Studien har genomförts med en mixed methods-ansats där flera datakällor kombinerats, inklusive enkäter, intervjuer, fokusgrupper, fältobservationer och dokumentanalys. Datainsamlingen har skett i både Sverige och Colombia och omfattar såväl polisers som civilsamhällets perspektiv. Det kvantitativa materialet har analyserats deskriptivt, medan det kvalitativa materialet har analyserats tematiskt med fokus på hur dialogpolisarbete förstås och implementeras i olika kontexter.

Resultaten visar att dialogpolisverksamheten i Sverige och Colombia utvecklats genom olika institutionella processer. I Sverige har utvecklingen skett gradvis och lokalt, medan den i Colombia varit mer centraliserad och reformdriven. Trots dessa skillnader finns betydande likheter i både metod och syfte, där dialog används för att minska konflikter och stärka legitimitet. Samtidigt identifieras gemensamma utmaningar, såsom organisatoriskt motstånd, resursbegränsningar och svårigheter att arbeta långsiktigt och proaktivt.

Studien visar även att relationen till civilsamhället är central, men att arbetet tar olika form beroende på kontext – i Sverige handlar det främst om att upprätthålla etablerade relationer, medan det i Colombia i större utsträckning handlar om att bygga upp grundläggande tillit.

Avslutningsvis pekar studien på att dialogpolisverksamhet bör förstås som en kontextberoende men strukturellt lik del av modern polisiär praktik. För att stärka metodens genomslag krävs inte enbart utbildningsinsatser, utan även organisatoriska förändringar som möjliggör ett mer långsiktigt och integrerat arbetssätt. Studien bidrar därmed med kunskap som kan stödja fortsatt utveckling av dialogbaserad polisverksamhet i både nationella och internationella sammanhang.