Syftet med denna studie är att undersöka hur amerikanska tidningar gestaltar den statliga myndigheten ICE, Immigration and Customs Enforcement, och demonstrationerna mot deras massdeportering av migranter i Minnesota under Operation Metro Surge. Vårt urval består av The New York Times, The Washington Post, The New York Post och The Wall Street Journal. Vi delar upp dessa i två kategorier av liberala och konservativa nyhetstidningar. Vi kategoriserar The New York Times och The Washington Post som liberala. Vi kategoriserar The Wall Street Journal och The New York Post som konservativa. Vi utför därefter en kvantitativ studie där vi kodar 200 nyhetsartiklar, 50 från varje tidning. Dessa är från perioden mellan september 2025 till februari 2026.  Från detta material genomför vi sedan en komparativ innehållsanalys, där målet är att se hur gestaltningen av händelserna ser ut i två block av tidningar med olika politiska orienteringar.  Studiens teoretiska ramverk är gestaltningsteorin och protestparadigmet, med hjälp av vilka vi undersöker hur rapporteringen om ICE och demonstranter konstrueras i materialet, samt politisk parallellism. Den sistnämnda låter oss förstå likheter och skillnader mellan tidningarna inom kontexten av det mediesystem de verkar inom.  Våra fynd visar att det finns gemensamheter i hur de konservativa och de liberala tidningarna följer vissa journalistiska mönster, som att politiska talespersoner på nationell nivå oftast är den dominerande källan. De skiljer sig däremot åt i vilken typ av berättelse händelserna inramas. I The Wall Street Journal och The New York Post inramas händelserna till att handla om brott till övervägande del. Polis och ICE-anställda förekommer mer ofta som intervjupersoner och kritik riktas till den större delen mot demonstranter. I The New York Times och The Washington Post inramas händelserna till större del som humanitära berättelser där aktivister och civilpersoner används mer ofta som källor. Kritiken riktas också mot ICE i större utsträckning.  

Utifrån våra resultat kan vi se i det konservativa blocket en högre förekomst av gestaltningar som följer protestparadigmet. Samtidigt kan skillnaderna i blocken förstås som spår av politisk parallellism på innehållsnivå.