Denna studie undersöker och jämför hur Rakhmat Akilov och Rickard Andersson gestaltats i svensk nyhetsrapportering. Syftet är att analysera vilka förklaringsramar gärningsmännen ges och hur detta kan förstås i relation till etnisk och religiös bakgrund samt vilka källor som ges tolkningsföreträde i rapporteringen. Studien utgår från kritisk diskursanalys, gestaltningsteori samt teorier om racial privileging, stereotypisering och official dominance. Genom en metodtriangulering har den kvantitativa delen identifierat skillnader i gestaltningar, medan den kvalitativa delen analyserat hur dessa skapas diskursivt. Materialet består av svenska nyhetsartiklar om terrorattentat på Drottninggatan 2017 och masskjutningen på Risbergska skolan 2025.Resultaten visar att Akilov kopplas till terrorism och framställs som en symbol för ett kollektivt hot, medan Andersson i högre grad framställts som en individ med fokus på livssituation och bakgrund. Officiella källor ges tolkningsföreträde, men bidrar till olika förståelser av gärningsmännen. Studien visar att rapporteringen inte är neutral, utan konstruerar gärningsmännen genom olika diskursiva processer av så kallad racial privileging (Bjornstrom 2010). Anderson humaniseras genom episodisk gestaltning kopplad till psykisk ohälsa, medan Akilov objektifieras genom tematisk gestaltning som ett samhällshot. Officiella källors tolkningsföreträde i rapporteringen förstärker dessa narrativ och påverkar vem som framställs som en komplex individ respektive som en symbol för ett nationellt hot.