Sammanfattning: Syftet med denna studie är att analysera sambandet mellan ägarkoncentration och kvaliteten på hållbarhetsrapporteringen i svenska börsnoterade företag inom miljöintensiva branscher som omfattas av Non-Financial Reporting Directive (NFRD). Studien utgår från teorier inom företagsstyrning och hållbarhetsrapportering, där agentteorin, intressentteorin och legitimitetsteorin används för att förklara hur ägarförhållanden kan påverka företags incitament till transparens och informationsgivning. 

Studien tillämpar en kvantitativ forskningsstrategi med deduktiv ansats och tvärsnittsdesign. Datainsamlingen bygger på sekundärdata i form av hållbarhetsrapporter och årsredovisningar från svenska börsnoterade företag inom miljöintensiva branscher för räkenskapsåret 2024. Kvaliteten på hållbarhetsrapporteringen mäts genom ett GRI-baserat index bestående av utvalda indikatorer, medan ägarkoncentration operationaliseras som den sammanlagda ägarandelen hos de fem största aktieägarna. Analysen genomförs med hjälp av deskriptiv statistik, korrelationsanalys och regressionsanalys.  

Resultaten visar ett negativt samband mellan ägarkoncentration och kvaliteten på hållbarhetsrapporteringen, men inte statistiskt signifikant. Samtidigt visar resultaten att företag med högre ägarkoncentration tenderar att uppvisa något lägre rapporteringskvalitet. Sambandet uppnådde dock inte statistisk signifikans, vilket innebär att resultaten bör tolkas med försiktighet. Därmed kunde studiens alternativa hypotes inte bekräftas i 5-procentsnivån och nollhypotesen kunde inte förkastas. Företagsstorlek är den faktor som mest förklarar variationer i kvaliteten på hållbarhetsrapporteringen. 

Studien bidrar med kunskap om sambandet mellan ägarkoncentration och hållbarhetsrapportering i en svensk kontext samt belyser hur institutionella förhållanden och regleringskrav kan påverka företags rapporteringspraxis. 

Abstract: The purpose of this study is to analyze the relationship between ownership concentration and the quality of sustainability reporting in Swedish listed companies operating within environmentally intensive industries covered by the Non-Financial Reporting Directive (NFRD). The study is based on theories of corporate governance and sustainability reporting, where agency theory, stakeholder theory and legitimacy theory are applied to explain how ownership structures may influence corporate incentives regarding transparency and information disclosure. 

The study adopts a quantitative research strategy with a deductive approach and a cross-sectional research design. Data collection is based on secondary data obtained from sustainability reports and annual reports of Swedish listed companies within environmentally intensive industries for the fiscal year 2024. The quality of sustainability reporting is measured using a GRI-based index consisting of selected indicators, while ownership concentration is operationalized as the combined ownership share of the five largest shareholders. The analysis is conducted using descriptive statistics, correlation analysis and regression analysis. 

The results indicate a negative relationship between ownership concentration and the quality of sustainability reporting, but not statistically significant. Also, suggesting that companies with higher ownership concentration tend to exhibit slightly lower reporting quality. However, the relationship did not reach statistical significance at a 5-percent level, indicating that the findings should be interpreted with caution. Consequently, the alternative hypothesis could not be confirmed, and the null hypothesis could not be rejected. 

The study contributes to the understanding of the relationship between ownership within a Swedish context and highlights how institutional conditions and regulatory requirements may influence corporate reporting practices.