Denna studie undersöker hur föreställningar om trovärdighet och misstänksamhet konstrueras och framställs i realityprogrammet Förrädarna. Syftet är att analysera hur deltagarna genom sociala interaktioner och individuella synkar framställer sig själva och andra deltagare som trovärdiga eller misstänksamma. Studien belyser frågor om hur misstänksamhet och trovärdighet uttrycks i sociala interaktioner, hur deltagarnas självframställning varierar i olika sociala kontexter samt hur programmets struktur bidrar till publikens insyn i deltagarnas privata och offentliga ageranden.  

Studien bygger på ett teoretiskt ramverk bestående av Erving Goffmans teori om “front-” och ”back region”, kompletterat av Joshua Meyrowitz vidareutveckling "middle region”.

Resultatet tyder på att trovärdighet och misstänksamhet i hög grad konstrueras genom subjektiva tolkningar snarare än konkreta bevis. Icke-verbala uttryck såsom kroppsspråk, rodnad, blickar och beteenden blev betydelsefulla i deltagarnas bedömningar av varandra. Fortsatt visade resultatet att deltagarna aktivt arbetade med att kontrollera omgivningens uppfattning om dem genom självpositionering, strategiska uttryck och medvetna formuleringar. De sociala interaktionerna präglades därmed i stor utsträckning av försiktighet, medan de individuella synkarna öppnade upp fria resonemang och ökad grad av säkerhet. Till sist indikerar resultaten att programmets växling mellan det offentliga och privata ger tittaren insyn i både deltagarnas offentliga framträdanden och privata tankar och strategiska resonemang. Detta möjliggör för tittaren att utforma egna tolkningar om trovärdighet och misstänksamhet, baserat på deltagarnas ageranden och sanna intentioner.  

Förrädarna kan därmed betraktas som mer än enbart underhållning. Det kan även förstås som en mediekontext som synliggör bredare samhälleliga processer kring hur trovärdighet och misstänksamhet konstrueras i en samtid präglad av osäkerhet och omfattande informationsflöde.