Denna kvalitativa studie undersöker den sociotekniska balanseringen mellan mänsklig handlingsförmåga och beroendet av AI-baserade beslutsstödsverktyg (IDSS). Syftet är att förstå hur deltagarna upplever tillit, beroende och samarbete med AI-tekniken i sitt dagliga arbete samt hur det kan leda till värdesamskapande respektive värdesamförstörande processer i ett IT-beroende arbetssystem. Genom en kvalitativ forskningsstrategi genomfördes sex semistrukturerade djupintervjuer med respondenter som använder AI-verktyg som beslutsstöd. Materialet analyserades tematiskt utifrån ett deduktivt konceptuellt ramverk baserat på arbetssystemsteorin och det sociotekniska perspektivet.

Studien utgick från två forskningsfrågor;

 (1) “Hur upplever och balanserar deltagare sitt beroende och tillit till AI-baserade beslutsstödverktyg från sina egna arbetserfarenheter?”

Resultatet indikerar att respondenterna i denna studie uttrycker en upplevelse av ett växande beroende till AI-baserade beslutsstödtekniker samtidigt som den mänskliga kontrollen upprätthålls genom kritiskt tänkande och granskning av AI-verktygs genererade resultat. Det upplevda växande beroendet har byggts upp genom att tekniken betraktas som en teknisk kollega snarare än ett passivt verktyg. Tilliten byggs upp genom en rutinbaserad process där människan medvetet behåller det slutgiltiga ansvaret genom ett kritiskt tänkande och kontinuerlig granskning av AI-beslutsstödstekniken.

(2) “Hur bidrar samspelet mellan deltagare och AI-baserade beslutsstödsverktyg till värdesamskapande respektive värdesamförstörande i IT-beroende arbetssystem?”

Resultatet i denna studie belyser att AI-tekniken kan både bidra till värdesamskapande (VCC) respektive värdesamförstörande (VCD). Värdesamskapande skapas genom tidseffektivisering samt en kognitiv avlastning mellan aktörer och användningen av tekniken. Medan värdesamförstörande uppstår genom ökat beroende, minskat självständigt tänkande och potentiell avhumanisering inom arbetsprocesser mellan aktörer och användningen av tekniken. En central upptäckt är respondenternas arbetserfarenhet belyser en effektivitetsparadox, där de tidsvinster AI-tekniken medför, i form av snabbhet (efficiency) och vad som ska göras (effectiveness), till deltagaren absorberas av marknadens ökade krav på detaljnivå, vilket kan skapa en ständig press på arbetssystemets alignment (passform/samspel).

Studien tyder på att AI-tekniken främst fungerar som en förstärkning av mänsklig intelligens snarare än en ersättning enligt respondenterna, där det identifierades induktiva fynd som öppen företagskultur, utbildning, kritiskt tänkande och att AI-tekniken ses som en teknisk kollega, utgör förutsättningarna för att upprätthålla en socioteknisk balans. Genom att integrera dessa induktiva fynd i arbetssystemet kan organisationer främja värdesamskapande och säkerställa att människan behåller det slutgiltiga ansvaret och kontrollen över komplexa beslutsprocesser.

This qualitative study examines the sociotechnical balancing between human agency and dependence on AI-based Intelligent Decision Support Systems (IDSS). The purpose is to understand how participants experience trust, dependence, and collaboration with AI-technology in their daily work, as well as how this interaction may lead to value co-creation or value co-destruction processes within IT-dependent work systems. Through a qualitative research strategy, six semi-structured in-depth interviews were conducted with respondents who use AI-tools as decision support. The material was analyzed thematically using a deductive conceptual framework based on Work System Theory and the sociotechnical perspective.

The study was based on two research questions:

(1) “How do participants experience and balance their reliance/dependence and trust in AI-based decision support systems based on their own work experience?”

The findings indicate that respondents in this study experience a growing reliance/dependence on AI-based decision support technologies while human control is maintained through critical thinking and the review of AI-generated outputs. The increasing reliance/dependence on AI-technology is reflected in how the tool is perceived as a technical colleague rather than a passive tool. Trust is developed through a routine-based process in which humans consciously retain final responsibility through critical thinking and continuous evaluation of AI decision support systems.

(2) “How does the interaction between participants and AI-based decision support systems contribute to value co-creation versus value co-destruction in IT-dependent work systems?”

The results indicate that AI-technology can contribute to both value co-creation (VCC) and value co-destruction (VCD). Value co-creation emerges through time efficiency and cognitive relief between actors and the use of technology, while value co-destruction arises through increased reliance/dependence, reduced independent thinking, and potential dehumanization within work processes involving actors and the use of technology. A central finding från the participants work experience is an efficiency paradox, where the time gains provided by AI technology, in terms of efficiency and effectiveness, are absorbed by increasing market demands for greater levels of detail, creating continuous pressure on the alignment of the work system.

The study can demonstrates that AI-technology primarily functions as an enhancement of human intelligence rather than a replacement according to the participants. Inductive findings identified that an open organizational culture, education, critical thinking, and perceiving AI-technology as a technical colleague constitute the conditions necessary to maintain a sociotechnical balance. By integrating these inductive findings into the work system, organizations can promote value co-creation and ensure that humans retain ultimate responsibility and control over complex decision-making processes.