Studiens syfte var att undersöka hur förskolepedagogers användande av drama som metod tar sig uttryck i undervisningssituationer, med särskilt fokus på didaktiska syften, gestaltning och artefakter. Studien utgår från frågeställningar om hur drama tar sig uttryck i pedagogers undervisning, vilka gestaltande och materiella verktyg som används, på vilka sätt dessa används, samt vilket didaktiskt syfte som kan identifieras. Studien bygger på kvalitativa, icke-deltagande observationer av pedagoger på fem olika förskolor, varav två var förskollärare och tre barnskötare. Det empiriska materialet analyserades genom en tematisk analys, med stöd i ett observationsschema utformat utifrån studiens forskningsfrågor. De teoretiska utgångspunkterna i studien utgörs av begreppen artefakter, antropomorfism samt estetisk fördubbling.  Resultatet visar att drama används som en didaktisk metod i förskolans undervisning, där olika medierande verktyg används i pedagogernas gestaltning. Pedagogerna använder drama i undervisningen genom en kombination av artefakter, rolltagande samt kroppsliga och verbala uttryck. Artefakter används i kommunikativa syften och framträder som centrala i pedagogernas dramatiserande. Vidare visar resultaten att pedagogerna använder sig av olika dramatiska inslag, såsom estetisk fördubbling och antropomorfism, i sin förmedling av innehåll. Pedagogernas användning av drama varierar mellan pedagoger och undervisningssituationer, och förekommer i undervisning med barn i olika åldrar i förskolan.  Sammanfattningsvis visar studien att drama i förskolan utgör en didaktisk metod, där undervisning sker genom pedagogers gestaltning med hjälp av artefakter, kropp och röst. Metoden kan vara både explicit och implicit didaktisk, och rör sig i gränslandet mellan lek och undervisning.  

 The purpose of this study was to examine how preschool teachers’ use of drama as a method is expressed in educational situations, with a particular focus on didactic objectives, embodiment, and artefacts. The study is based on research questions regarding how drama is expressed in educators’ teaching, which expressive and material tools are used, how these are used, and what didactic purposes can be identified.The study draws on qualitative, non-participant observations of preschool practitioners at five different preschools, including two preschool teachers and three childcare workers. The empirical material was analysed using thematic analysis, supported by an observation protocol developed from the research questions. The theoretical framework of the study consists of the concepts of artefacts, anthropomorphism, and aesthetic doubling.The results show that drama is used as a didactic method in preschool education, where various mediating tools are used in teaching. Educators use drama in their teaching through a combination of artefacts, role-playing, as well as physical and verbal expressions. Artefacts are used for communicative purposes and appear central to educators’ use of drama. Furthermore, the results show that educators employ various dramatic elements such as aesthetic doubling and anthropomorphism, in their communication of content. The use of drama varies across educators and teaching situations, and occurs in teaching with children of different ages.In conclusion, the study shows that drama in preschool can be understood as a didactic method in which teaching takes place through educators’ embodiment using artefacts, the body, and the voice. The method can be both explicitly and implicitly didactic, and operates in the borderland between play and education.