This thesis aims to engage with the concept of the political subject, and thus with the political understood as, or through, such a subject. The question that structures this engagement is one posed by Jean-Luc Nancy in 1988: Who comes after the subject? Faced with this question, I traverse three interpretative moments. First, I provide a reading of the conceptual tension between an “overcoming” of the subject and an affirmation of some who. Here, I argue that this tension articulates the stakes of a particular political and theoretical moment – one that is confronted by the aporias and conundrums of our political vocabulary without thereby being granted the means to maneuver without it.  Second, I turn to the work of Nancy and his colleague and friend Philippe Lacoue-Labarthe, in order to provide a reading of the motif of the “political subject” – a motif which is recurrent in their work, but never systematically developed. I argue that the political subject is to be understood as a political configuration of the pre-political and essential ground of the political itself, which – in being conceived as pre-political – circumscribes what, how, and for whom, the political can play out. Third, I turn towards attempts found in Adriana Cavarero, Sylvia Wynter and Nancy himself at making sense of the “who” of the political without re-inscribing it in the abovementioned structure. Through this reading, I come to argue that this might be possible by conceiving of this who not as a new essence, but as an excess which – given the relational and mimetic field necessary for articulating a pre-political essence in the first place – can never ultimately be contained in the model of the subject.

Denna uppsats syftar till att undersöka det politiska subjektet som filosofiskt begrepp, och därmed det politiska förstått som, eller genom, ett sådant subjekt. Frågan som strukturerar denna undersökning är den som Jean-Luc Nancy ställde 1988: Vem kommer efter subjektet? Inför denna fråga rör jag mig genom tre tolkande moment. Först presenterar jag en läsning av den begreppsliga spänningen mellan ett “övervinnande” av subjektet och en bekräftelse av något slags vem. Här argumenterar jag för att denna spänning artikulerar vad som står på spel i ett specifikt politiskt och teoretiskt ögonblick, som konfronteras med vår politiska vokabulärs dilemman utan att fördenskull kunna undvika dem. I textens andra kapitel vänder jag mig till Nancy och hans kollega och vän Philippe Lacoue-Labarthe för att utveckla en läsning av motivet “det politiska subjektet” – ett motiv som återkommer i deras arbete men aldrig systematiskt utvecklas. Jag argumenterar för att det politiska subjektet måste förstås som en politisk konfiguration av den förpolitiska och essentiella grundvalen för det politiska självt, vilken – genom att förstås som förpolitisk – avgränsar vad, hur och för vem det politiska kan utspela sig. I textens sista kapitel vänder jag mig till Adriana Cavareros, Sylvia Wynters och Nancys egna försök att förstå det politiskas ”vem” utan att återinskriva det i den ovan nämnda strukturen. Genom en läsning av dessa försök argumenterar jag för att detta ”vem” kan förstås inte som en ny essens, utan som en excess som – givet det relationella och mimetiska fält som är nödvändigt för att överhuvudtaget artikulera en förpolitisk essens – aldrig helt kan inneslutas i subjektets modell.