Denna studie utgår från ett återkommande mönster i förskolans praktik där flickors svårigheter ofta förstås som personlighetsdrag, medan pojkars beteenden i högre grad kopplas till socialt konstruerade svårigheter eller diagnoser. Studien syftar till att undersöka hur genus påverkar förskollärares uppmärksammande och tolkningar av flickor med svagt uttryckta stödbehov i förskolan, samt vilka normer och föreställningar som formar dessa förståelser.

Med en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer analyserades hur förskollärare tolkar vardagliga situationer samt hur dessa tolkningar påverkar vilka barn som uppfattas som i behov av särskilt stöd. Studien vilar på ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där genus ses som något som görs i interaktion, vilket möjliggör en analys av hur kategoriseringar och tolkningar produceras snarare än att fastställa vad som är sant eller falskt.

Resultatet visar hur genusnormer och föreställningar om kompetens samspelar i förskollärares resonemang, och hur detta kan påverka flickors möjligheter att uppmärksammas och få stöd i tid. Studien bidrar med kunskap om de ofta osynliga processer som formar bedömningar i förskolan och lyfter behovet av ökad normmedvetenhet för att stärka likvärdighet och barns rätt till stöd.