I den här vetenskapliga essän undersöker jag om konstnär är ett yrke och ifall det passar oss konstnärer att vara entreprenörer eller om det kunde fungera att organisera sitt konstnärliga görande som en amatör. Med hjälp av egna erfarenheter och med stöd i Pierre Bourdieus teorier om det konstnärliga fältet beskriver jag hur en del av strukturen runt den yrkesverksamma konstnären fungerar, i praktiken och i teorin. Jag analyserar hur entreprenör-begreppet har formulerats på ett vis hos Joseph Schumpeter och använts på ett annat vis inom samtida kulturpolitiska handlingsplaner. Jag kopplar samman den kunskap en konstnär har om och genom sitt eget arbete med det kunskapsbegrepp som Édouard Glissant kallar det imaginära. Med stöd i det imaginära, och mot bakgrund av Bourdieus strukturalistiska teori, föreslår jag att en konstnär borde kunna omformulera sin situation så att vi antingen kunde verka som amatörer eller äkta Schumpeterska entreprenörer, eller en kombination av dessa två.

In this scientific essay, I investigate whether being an artist is a profession and whether it suits us artists to be entrepreneurs or whether it could work just as well or better to organize our artistic work as an amateur. Using my own experiences and supported by Pierre Bourdieu's theories about the artistic field, I describe how the structure around the professional artist functions, in practice and in theory. I analyze how the idea of an entrepreneur has been formulated in one way by Joseph Schumpeter and used in another way within contemporary cultural policy action plans. I connect the knowledge an artist has about and through their own work with the concept of knowledge that Édouard Glissant calls The Imaginary. Supported by the imaginary, and against the background of Bourdieu's structuralist theory, I suggest that an artist should be able to reformulate their situation so that we could either act as amateurs or genuine Schumpeterian entrepreneurs, or a combination of the two.