Denna studie syftar till att fördjupa förståelsen av hur arbetstidsförkortning påverkar individers upplevelser av hälsa, återhämtning och balansen mellan arbete och privatliv. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med personer som har erfarenhet av både ordinarie 40-timmarsvecka och reducerad arbetstid med bibehållen lön.

Deltagarna kommer från två olika yrkesgrupper: vårdpersonal och anställda inom kontorsverksamhet. Materialet har analyserats genom tematisk analys enligt Braun och Clarke (2006). Studien har tolkats med stöd från Karasek och Theorells krav-kontroll-stödmodell (1990) samt Deci & Ryans självbestämmandeteori (2020), för att förstå hur arbetstidsförkortning kan påverka välmående och motivation. Resultaten visar att arbetstidsförkortning upplevs ge förbättrade förutsättningar för återhämtning, minskad stress och ökad balans mellan arbete och privatliv.

Upplevelserna gällande arbetstidsförkortning skiljer sig mellan yrkesgrupperna, vårdpersonal beskriver att den förkortade arbetstiden utgören nödvändig återhämtningsresurs, medan anställda inom kontorsverksamhet främst betonar ökad flexibilitet, effektivare arbetsrutiner och stärkt kontroll över den egna arbetssituationen. Fynden indikerar att arbetstidsförkortning kan främja hälsa och hållbarhet i arbetslivet, men att långsiktiga effekter kräver strukturella förändringar i arbetsorganisationen.