This study explores how teachers, leisure-time centre staff, and a deputy headteacher perceive collaboration between school and the leisure-time centre, and how such collaboration contributes to fulfilling the leisure-time centre’s complementary assignment. Based on qualitative interviews with nine participants from two schools in southern Stockholm, the study examines how collaboration is enacted in everyday practice, the challenges encountered, and how school leadership can support and promote equitable collaboration.

The analysis is informed by developmental science and curriculum theory, drawing on concepts such as relational developmental systems, the zone of proximal development, pedagogical content knowledge, and humanistic and social efficiency perspectives on the curriculum. These frameworks illuminate how children’s learning and development are shaped within relational systems and how governing documents are interpreted and enacted by different professional groups.

The findings show that collaboration functions well at a relational and everyday level, characterised by communication and shared understandings of pupils’ needs. Leisure-time centre staff contribute a holistic and socially oriented perspective that complements academic teaching. However, collaboration is largely informal and person-dependent, with limited structural support and shared planning time. This results in variation in practice and may have implications for equity among pupils.

Denna studie undersöker hur lärare, fritidshemspersonal och biträdande rektor uppfattar samverkan mellan skola och fritidshem, samt hur denna samverkan bidrar till att uppfylla fritidshemmets kompletterande uppdrag i praktiken. Det ursprungliga syftet med integreringen av de båda verksamheterna var att skapa en helhet för eleven, där både social och kunskapsmässig utveckling främjas, vi undersöker hur detta upplevs och genomförs i praktiken. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med nio deltagare från två skolor i södra Stockholm, vilket möjliggör en förståelse för hur samverkan fungerar i vardagen, vilka hinder som upplevs, vilka faktorer som bidrar till ett välfungerande samarbete samt tankar från de yrkesverksamma deltagarna om hur ledningen i sitt arbete kan stötta, organisera och främja samverkan och likvärdigheten kring denna på skolan.

Utvecklingsvetenskap och läroplansteori är det teoretiska ramverk vi utgått från i vår analys. Vi fördjupar oss i dessa teorier genom begrepp som relationella utvecklingssystem, scaffolding, den proximala utvecklingszonen, funktionalitet, didaktisk innehållskunskap, social effektivitet och ett erfarenhetsgrundat och humanistiskt synsätt på läroplanen. Utvecklingsvetenskapen synliggör hur barns lärande och utveckling formas i relationella system där skola och fritidshem utgör de centrala delarna av elevens miljö. Läroplansteori används för att förstå hur styrdokumenten tolkas och omsätts i praktiken, samt hur de olika professionerna förstår fritidshemmets kompletterande uppdrag.

Studiens resultat visar att samverkan fungerar väl på ett vardagligt och relationellt plan, där kommunikationen mellan personalen samt deras gemensamma syn på elevernas behov är centralt. Samverkan är dock i hög grad personbunden och spontan, samtidigt som tydliga strukturer och riktlinjer från ledning ofta saknas. De flesta respondenter upplever att bristen på gemensam planeringstid är ett återkommande hinder för samverkan ur flera aspekter. Följaktligen tenderar detta leda till en bred variation i hur samverkan genomförs och hur det kompletterande uppdraget realiseras, vilket riskerar att påverka likvärdigheterna för eleverna.