This study explores how leisure-time teachers perceive the use of digital tools in leisure-time centres, with a particular focus on how these tools are meant to support children’s language development. The study is based on a qualitative approach and includes six leisure-time teachers working in leisure-time centres in a Swedish urban context. Data were collected through semi-structured interviews and written responses, which made it possible to gain insight into the teachers’ experiences, reflections, and everyday practices.

The findings show that digital tools are frequently used to create motivation, engagement, and opportunities for interaction among children. Tools such as tablets, digital games, and creative applications are described as supporting both oral and written language development, especially when children work together in shared activities. Teachers highlight that digital tools can lower the threshold for participation and help children who are usually quieter to express themselves.

At the same time, the informants describe that digital tools do not automatically lead to language development. Adult presence, clear structure, and purposeful pedagogical choices are described as crucial. The teachers also emphasise the importance of balancing digital and traditional activities, as well as the need for sufficient resources and opportunities for professional development. Overall, the study concludes that digitalisation in leisure-time centres has strong potential to support children’s language development, but this potential depends on how the tools are used and guided by teachers.

Denna studie handlar om hur fritidshemslärare upplever användningen av digitala verktyg i fritidshemmets verksamhet, med fokus på hur verktygen upplevs kunna stödja barns språkutveckling. Studien bygger på en kvalitativ metod och omfattar sex fritidshemslärare som arbetar i fritidshem i ett svenskt storstadsområde. Materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer och skriftliga svar, vilket har gett en bild av lärarnas erfarenheter, tankar och arbetssätt i vardagen.

Resultaten visar att digitala verktyg ofta används för att skapa motivation, engagemang och samspel mellan barnen enligt lärarna. Verktyg som surfplattor, digitala spel och kreativa appar beskrivs som stöd för både muntlig och skriftlig språkutveckling, särskilt när barnen arbetar tillsammans i gemensamma aktiviteter. Lärarna menar att digitala verktyg kan göra det lättare för fler barn att delta och att även barn som vanligtvis är tystlåtna vågar uttrycka sig.

På samma gång så beskriver respondenterna att digitala verktyg inte automatiskt leder till språkutveckling. För att verktygen ska bli språkutvecklande krävs vuxennärvaro, tydlig struktur och medvetna pedagogiska val. Lärarna betonar också vikten av balans mellan digitala och traditionella aktiviteter, samt behovet av fungerande teknik och möjligheter till kompetensutveckling. Studien visar att digitalisering i fritidshemmet har stor potential att stödja barns språkutveckling, men att denna potential beror på hur verktygen används och leds av fritidshemslärare.