Denna studie undersöker förskollärares förhållningssätt till flerspråkighet och belyser de strategier, utmaningar och möjligheter som formar den pedagogiska praktiken. Den teoretiska ramen bygger på ett sociokulturellt perspektiv på lärande, där begrepp som scaffolding, medling och spänningen mellan fantasi och erfarenhet används för att analysera hur språk utvecklas genom kulturella verktyg och social interaktion. Syftet är att undersöka hur lärare uppfattar och beskriver sitt arbete med flerspråkiga barn och vilka metoder som används för att stödja språkutveckling och inkludering. Studien tillämpar en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer, där deltagarna valts ut från förskolor i flerspråkiga miljöer. Resultaten visar att lärare använder en rad olika strategier, såsom scaffolding, kreativa aktiviteter och medveten användning av flera språk, för att stärka barnens språkliga och kulturella kompetens. Samtidigt uppstår utmaningar när det gäller att balansera barnens olika språkliga bakgrunder och behov. Slutsatsen är att språk- och kunskapsorienterade tillvägagångssätt, där lärare medvetet integrerar barnens språkliga resurser, kan bidra till ökad inkludering och meningsfullt lärande i förskolan.

This study examines preschool teachers’ approaches to multilingualism, highlighting the strategies, challenges, and opportunities that shape pedagogical practice. The theoretical framework is based on a sociocultural perspective on learning, where concepts such as scaffolding, mediation, and the tension between imagination and experience are used to analyze how language develops through cultural tools and social interaction. The aim is to investigate how teachers perceive and describe their work with multilingual children and which methods are employed to support language development and inclusion. The study applies a qualitative method using semi-structured interviews, with participants selected from preschools in multilingual environments. The findings show that teachers employ a variety of strategies, such as scaffolding, creative activities, and the conscious use of multiple languages, to strengthen children’s linguistic and cultural competence. At the same time, challenges emerge in balancing children’s diverse linguistic backgrounds and needs. The conclusion is that language- and knowledge-oriented approaches, where teachers deliberately integrate children’s linguistic resources, can contribute to increased inclusion and meaningful learning in preschool.