Syftet med den här studien är att genom kvalitativa intervjuer undersöka olika resonemang för att organisera aktiviteter som riktar sig specifikt till kvinnor vid folkbibliotek. De senaste åren har svenska folkbibliotek beskrivits som demokratins pelare och en av de sista platserna i det svenska samhället som är öppen för alla. Samtidigt har det förts debatter i feministiska utrymmen och i media kring kvinnoseparatismens begränsningar och hur praktiken är odemokratisk. Trots detta har ett flertal folkbibliotek i Stockholmsregionen både idag och tidigare anordnat aktiviteter som riktar sig specifikt till kvinnor.Studiens empiriska material har samlats in genom fyra semistrukturerade intervjuer. Två av intervjuerna med bibliotekarier som varit eller är ansvariga för aktiviteter för kvinnor på sina arbetsplatser och två med samarbetspartners som ansvarar för aktiviteter för kvinnor vid folkbibliotek. Empirins data tematiserades först och analyserades sedan genom Antonio Gramsci och Henry Girouxs kritiska teorier som anpassades för att kunna appliceras på maktrelationen mellan män och kvinnor. Analysen fokuserade på Gramscis teorier om mothegemoni, ställningskrig och organiskt intellektuella och Girouxs gränspedagogik och transformativa lärande. Studien visar att det finns en viss spänning mellan kvinnoseparatism på folkbibliotek och tanken om biblioteken som en tredje plats för alla, men att respondenterna ser deras aktiviteter som ett komplement till folkbibliotekens demokratiska uppdrag. Aktiviteterna kan även ses som en del av ett mothegemoniskt arbete inom den feministiska rörelsen eftersom de skapar rum där kvinnor kan delta i ett transformativt lärande som kan ge dem verktygen för att krossa patriarkatet, dock är det inte tydligt huruvida kvinnorna som deltar på aktiviteterna sedan går vidare för att överskrida samhällets gränser eller kritiserar den manliga hegemonin. Slutsatsen blir därmed att kvinnorummen på folkbibliotek är alltså enbart en utgångspunkt för mothegemonisk aktivitet inom könsmaktsordningen och inte en emancipatorisk praktik.

 The aim of this qualitative interview study is to examine the reasoning of organizing activities at public libraries specifically for women. In recent years the Swedish public libraries have increasingly been spoken of as pillars of democracy and one of the last open places in society. At the same time discussions on the limitations of women’s separatism and how the practice inherently is undemocratic have been had both in feminist circles and in the Swedish media. Despite this several public libraries in the Stockholm area previously or currently have activities specifically for women.The empirical material of this study was collected through four semi structured interviews. Two with librarians that are responsible for activities for women at their workplace and two with collaborators that are responsible for activities for women together with public libraries.  The data from the interviews was initially processed thematically and then analyzed using the critical theories of Antonio Gramsci and Henry Giroux with a focus on Gramsci’s theory of counter-hegemony, war of position and organic intellectuals and Girouxs border pedagogy and transformative learning. The key findings of this study are that while there exists a tension between women’s separatist spaces in public libraries and the idea of the public library as a thirds space for all, the data suggests that those responsible for the activities do not see the tension as a problem and rather describe the separatist spaces as a part of the public libraries work with democracy and participation. The activities can also be viewed as part of a counter-hegemonic movement within feminism as they create space for women to take part in transformative learning that will give them the tools that they need to overthrow the patriarchy, however it is not clear whether the women that participate in the activities go on to participate in any form of border crossing or critique of the male hegemony. The conclusion of the study is that women’s spaces at public libraries are only a starting point for counter-hegemonic activity within the patriarchy and not an emancipatory practice on its own.